Det föds färre och färre barn i Sverige och i världen, och så småningom avstannar det helt, det föds inga barn längre. Nyheterna har rapporterat om risker för fertiliteten och hälsan. I ”Den nya människan” får vi en effektfull mix av nyhetsrapporter, text och forskningsrapporter om Den nya människan.
När de nya barnen börjar födas är alla lättade, men snart börjar man misstänka att De nya barnen inte är som alla andra. De leker eller kommunicerar inte, och de beskrivs närmast som autistiska högfungerande, även om ”rapporterna” konstaterar att de inte är autistiska eftersom det bara är så de är. När barn från den ”tidigare generationen” kommer nära ger de nya ifrån sig ett surrande ljud som alla tar som en varning. Rakel – som är bokens huvudperson – råkar döda ett av de nya barnen när hon är barnvakt. Det visar sig att de nya barnen inte är helt passiva när de träffas i grupp…
Efter så lång tid utan att några barn har föds så är de nya barnen efterlängtade och behövda – välfärden kräver att barn föds som kan ta hand om de som blir gamla, sjuka osv. Men, det visar sig att även om de nya barnen utvecklas snabbt och tidigt kan börja arbeta, så visar det sig samtidigt att de bör hållas borta från det övriga samhället. I samband med det kommer Rakel att arbeta nära de nya barnen i ett projektarbete, vilket slutar med att hon i skräck panik och ångest flyr. Men något händer som tvingar Rakel att reflektera över hur de nya barnen nu behandlas – och agera.
Den nya människan var snabbt läst, särskilt eftersom jag sträckläste den 🙂 något som går bra när texten ”lättas upp” med tidningsnotiser etc. och, ja boken är relativt kort, vilken i sig inte ger utrymme för mycket personbeskrivningar. Det kan jag tycka är lite synd, det tar lite för lång tid innan jag ”lär känna” huvudpersonen, samtidigt så fungerar det ändå, och det tror jag beror på att den känns journalistiskt skriven. (och när jag snabbkollar nu så förstår jag det, då författaren Boel Bermann har journaliströtter) Det är spännande, engagerande – jag som mamma till fyra kan verkligen leva mig in i hur jag skulle känna och reagera om det inte föddes fler barn. Vilken sorg, skräck och panik! Nu är det måååångaaa år 😉 kvar innan det är aktuellt, men självklart vill jag ha barnbarn en dag. – och en riktigt otäck dystopi, men i huvudsak på det känslomässiga planet även om det är med en och annan otäck scen. Tyvärr så blir jag besviken på slutet, det känns lite.. som att hon inte fick ihop det helt.
Swedish zombie har en recension som väl beskriver andemeningen av Den nya människan.
Bermann intar en starkt humanistisk hållning då hon skildrar hur de nya barnen hanteras och Rakels monomytiska resor. För det är just genom Rakels ögon vi får följa både hur hemsk situationen blir världen över och samtidigt hur kärleken till ett barn kan förändra en människa. Slutet är aningen forcerat och innehåller några slumpvisa inslag av den sorten som Liza Marklund gjort till sitt varumärke. Sammantaget är ”Den nya människan” en stark debut som samtidigt gör mig kluven.
Bok-tokig har också fått hem den och skriver bland annat:
Låt mig bara inleda med en applåd till Boel Bermann, världen behöver definitivt fler dystopier och fler svenska författare. Bermann, du slog två flugor i en smäll!Inte nog med att detta är en dystopi som delvis utspelar sig i Sverige, det är en riktigt bra dystopi dessutom! En dystopi vi inte har läst förut, en dystopi vi inte förutsåg. Bermann har verkligen lyckats vara nyskapande, hon har skapat en värld vi inte kunde skapat själva. Jag älskar det!
Den nya människan av Boel Bermann, 205 sidor. recex e-bok, från Kalla kulor förlag
Den finns att få tag i på biblioteket (kanske inte alla…) och Adlibris och Cdon och Bokus
BokBild 