Har äntligen kommit igång ordentligt med läsandet igen, fastnade totalt med boken jag läste – den var inte dålig, jag hittade bara inte flytet i den, så ”jag såg henne idag i receptionen” läggs åt sidan ett tag. Så, jag bestämde mig för att byta bok, och började med Stallo istället, en riktigt tjock bok, Stephen King tjock – och Stephen King otäck! – blev bra med lästid igår och idag, arbetar som personlig assistent och brukaren är bortrest, så jag har haft ”tillgänglig tid” och måste sitta i ”lokalen” mina arbetstimmar. Så, jag har hunnit komma igång bra med Stallo, har läst ungefär halva nu, men den är riktigt otäck, krypande….
In the folklore of the Sami, a Stallo (also Stallu or Stalo) is a large human-like creature who likes to eat people and who therefore is usually in some form of hostilities with a human. Stallos are clumsy and stupid, and thus humans often gain the upper hand over them.(Wikipedia)
Beskrivning:
Stallo tänjer på verklighetens gränser. När du läst den är ingenting sig likt.
Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler — att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.
Snart går det upp för henne att hon själv är ett villebråd. Att hon vidrört något farligt. Och blivit dödsmärkt.
(sonen, 5 år, har ,koll! En sån där bok har du ju redan och läser, påpekade han när jag letade upp bilden…)
BokBild 