Eld! Elektrifierande bra – men jag blir besviken….

….på att 634 sidor kan ta slut så fort! Och när jag ändå håller på och klagar så har jag ett till klagomål på Eld: Jag lade mig relativt tidigt igår, och då tycker man ju som att jag borde ha fått somna rätt så tidigt och riktigt hinna sova ut då. Men nej då, inte går det för sig inte, *muttrar*, skulle ”bara läsa några sidor till” sedan när jag tittade på klockan så var den halv tolv. Och! och! när jag vaknade i morse var jag bra sugen att låta skolbarnen/ungdomarna sköta sig själva och bara ligga kvar i sängen och läsa klart Eld! Men grejen är… att det gjorde jag inte… Jag gick ner och pratade med mina… tja, jag får nog börja vänja mig med att kalla alla utom minsta ungdomar snart – äldsta är hela 18 år nu! och yngsta av (min tidigare kallade) storbarnstrio är 11 år och en riktigt tweenie….  Ok, nog med den parentesen 😉 lilleman min – 5år  – tog sig lite sovmorgon så jag började läsa vidare lite i Eld – slutet närmade sig och det var spännande! – men (det blev många ”men” här :P) jag kände då att: det här vill jag spara på! Så, lilleman vaknade, fick frukost, lämnades på dagis, jag tog en cykeltur (så jag med gott samvete kunde krypa ner i soffan och sluka resten av Eld sen) och sen hem, ner i soffan och njuuuta…. eh? vem ringer nu? telefonförsäljare? gaah! – Vet du, jag är rätt så upptagen nu! avbröt jag han direkt, du får ringa sen nån gång…  NU! lugn och ro…. och åhhh! vad bra!

Ska jag sluta ”babbla” då och komma med lite konkreta kommentarer om Eld? Förrutom att den var riktigt bra, ännu bättre än cirkeln, så jag bara undrar hur det här ska sluta? Så jag göra väll några konstateranden då:

De utvalda ska just börja andra året på gymnasiet – och här börjar jag ångra mig att jag inte läste om Cirkeln innan jag tog mig an Eld, jag blandar ihop dom lite i början, vem var det nu igen? och hon kunde vad? och särskilt eftersom det förflutna i hög grad är närvarande nu, Elias och Rebecka nämns ofta  – och de mer eller mindre väntar på att lugnet ska ta slut och demonerna visa sig igen   De utvalda och de som står dom nära, får i Eld möta hot och faror från helt oväntade håll, samtidigt som Egelsfors blir centrum för en ny rörelse grundad av Elias föräldrar – positiva Engelsfors- PE! Att positivt kan vara så otäckt säger jag bara…. hurv! …

Avslutar med att säga så här: jag bestämde mig redan innan jag läst ut Eld att läsa om den igen. Ska låna hem Cirkeln och Eld och boka in några dagar i Engelsfors för ett återbesök i sommar, jag tycker ni ska göra detsamma!

Fler som har läst och njutit av ett besök i Engelsfors:

Bokhora – Johanna Karlsson, som:

[…] tycker att ”Cirkeln” är tamare än ”Eld” är det framförallt Positiva Engelsfors som svårgreppbar skurk som jag föredrar framför Max. Dessutom utvecklas naturligtvis tjejernas krafter i ”Eld”.  Det blir helt enkelt lite farligare, coolare och på sina ställen riktigt mörkt.

Dessutom:

Jag ser verkligen inte fram emot den avslutande trilogin. Jag vill inte att historien ska ta slut.

Åh ja! jag håller med…

Fiktiviteter – som konstaterar att:

Jag tror att Cirkelnböckerna kommer visa sig vara bra, beständig och viktig litteratur för lång tid framöver. Sara och Mats lyckas säga något om vad det är att växa upp och hur himla svårt det är att se varandra och acceptera olikheter. Samtidigt lyckas de skriva en actionspäckad berättelse som säkert kan läsas enbart som det också om man till äventyrs skulle vilja det. Gud så fint det är alltihop och jag hoppas att du som har böckerna olästa ger dem en chans, trots eller på grund av den omfattande bloggbombning av recensioner som haglar över dig i dagarna.

En bok om dagen , Böcker, böcker, böcker,  Enligt O – som tvekade om Eld skulle få högsta betyg, men när ni har läst varför hon tvekar så är det så självklart…  med flera!

 

Helt plötsligt fick jag ett hemskt sug efter att fara till biblioteket… avisering… på…

 

Cirkeln! Magi och spänning.

Gick trögt att läsa Tirptyk, och när jag fick Cirkeln i min hand så la jag definitivt bort den. Kastade mig över boken på kvällen, var tyvärr lite för trött så läste bara några kapitel, men eftersom jag vaknade (allt för) tidigt på morgonen så hann jag läsa mer, ungefär en fjärdedel till. Hade först lite svårt att hålla reda på alla huvudpersonerna, och jag hann komma ganska långt in i boken innan jag hade full koll på alla huvudpersonerna. Det märks att det är ett komplext galleri av huvudpersoner, och att persongalleriet ska ”räcka” till fler böcker än en – Cirkeln är första boken av tre – vilken tur! När jag väl kommit in boken längtade jag efter nästa ostörda lästillfälle. Trots ont om lästillfällen läste jag ut boken på lite mer än en helg, läste de sista 2 kapitlen idag, spänning, spänning!

När jag läser Cirkeln funderar jag på… vad liknar den? Denna bok som det har varit sådan hype kring redan innan den kom ut…  När jag närmade mig slutet började jag tänka att cirkeln är lite som en svensk Harry Potter, fast ändå inte riktigt. Cirkeln är mer… mogen… Kan man säga så?  I en intervju i DN säger författarna :

– Vi gjorde vad nördar gör när de möts: jämförde referenser. Vi älskar båda ”Buffy”, ”Mitt så kallade liv”, ”Twin Peaks” och ”Fucking Åmål”. På ett sätt är det som om vi gjort research till det här projektet hela våra liv, säger Mats Strandberg.

Ja… lite blandat magiskt, mystiskt, spänning (med utropstecken)  och tonårsliv i småstad, det är Cirkeln det.

Edit: en bok om dagen har också funderat kring vilken genre den tillhör, och  föreslår magisk realism. Handlingen utspelar sig i verkligheten, men med  inslag av övernaturlighet. Det tycker jag var en bra genre till den, eftersom  jag inte tyckte mig finna någon som passade bra tidigare. 🙂 slut edit.

Tyckte omslaget var lite sådär, omslaget ger inte så stort intryck, känns lite… stumt…Men när man läst boken förstår man att det ska symbolisera bla, cirkeln.

Synopsis:

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Antal sidor: 532

Andra som har bloggat om den: Bokbabbel Enligt O enbokomdagen