RSS

Kategoriarkiv: Ungdomsböcker

Delirium gör att jag far ut och cyklar….

Fick just mail från bibblan:

Perfekt! Har bara några sidor kvar i ”När skönheten kom till Bro”, så jag sätter mig och äter frukost, läser ut boken ute i solen och tar mig en cykeltur in till stan och hämtar ut Delirium. Jag hade planerat att bara stanna hemma idag (eftersom jag ska skjutsa till ridskolan och handla i afton) men jag är väldigt nyfiken på den efter alla bra recensioner den har fått! så den kan vara bra att få hem redan idag, bra väder för att sitta ute i solen och läsa idag, eller så vill jag nog läsa ikväll… 🙂

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 juni, 2012 i Ungdomsböcker

 

Etiketter: , , , ,

Rör mig inte, eller… gör det…

Tänk om alla blev skräckslagna av att komma nära dig, dina föräldrar har inte velat röra dig sedan du var liten Rör mig inte! är skrivet från Juliettes synvinkel, i panikslagna tankar, överstrykna önskningar tankar för hon vill hon vill hon vill. Juliette är inspärrad på en psykklinik – liknar mer fängelse/tortyrcenter – efter en olycka där hon råkade döda en person.

Juliette har nämligen en förmåga – när hon rör vid någon plågas dom något fruktansvärt, och som sagt – vill det sig illa kan dom hon rör till och med dö. Det har lett till att Julitette sedan hon kunde krypa inte har haft närkontakt med någon, hennes egna föräldrar tog avstånd från hon, och det var dom som slutligen angav hon för myndigheterna – Återetablissemanget  (som får mig att tänka på regimen i hungerspelen) Trots en sådan uppväxt har Juliette lyckats förbli en god person som inte vill någon illa, och jag tycker hon är stark som har lyckats ta sig förbi sådana hinder. Men så tvivlar hon också på sin psykiska hälsa och är livrädd för sig själv, hon vill verkligen inte skada någon. Så, när celldörren öppnas och hon får en cellkamrat – Adam –  blir hon fruktansvärd rädd att hon ska råka röra vid han. Men slutligen blir dom vänner, och Juliette blir erbjuden sin frihet, men är det värt priset? att vara ett vapen åt återetablissemanget? Eller finns det ett annat sätt?
Inledningsvis känns språket lite korthugget och det är ständiga överstrykningar, men det vänjer jag mig snart vid. Rör mig inte är  en relativt tunn bok, och när man väl kommer in i språket så flyter det på bra och boken läses snabbt ut. Ändå har jag dröjt med att skriva klart om den, jag har helt enkelt haft lite svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte om den. Var den bra med det korthuggna, panikslagna spårkbruket? eller känns den kanske mest som en lite halvdan upprepning av något vi redan har läst med nöje? Rör mig inte leder tankarna mot hungerspelen – en diktatorisk regim som njuter av att plåga folket, vuxna medverkar inte endast i periferin. En snygg kille som bara är den! – eh nåja hallå? finns det någon ungdomsbok med en tjej i huvudrollen utan den ingrediensen? Nu ska vi inte vara kinkiga 😉 Det är klart att  Rör mig inte är en läsvärd bok, och det korthuggna, snabbt lästa språket är en fördel, det är inte alla alltid man vill ha en tegelsten, lite kortare böcker fyller sin funktion dom med. Dessutom är Rör mig inte den första i en tänkt trilogi –  vanligt! 😉 Jag brukar inte sätta betyg som så, nöjer mig med omdömen, men skulle jag sätta betyg skulle jag nog hamna kring 4 av 5.

Fler som läst Rör mig inte är:

The curious case of books.som ger betyget 4/5 och nej, jag håller inte heller med om parallelerna till Twilight,

Boktycke  Betyg: 7,5/10

Bokhora, som inte alls är imponerad av Rör mig inte och konstaterar att hon nog har för mycket blasé-ögon på sig vid läsningen…

En bokcirkel för alla som konstaterar att:

jag måste erkänna att jag tycker mycket om ”Rör mig inte” som är vackert skriven men poetiskt flytande språk

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 maj, 2012 i ☆☆☆☆, Uncategorized, Ungdomsböcker

 

Etiketter: ,

Eld! Elektrifierande bra – men jag blir besviken….

….på att 634 sidor kan ta slut så fort! Och när jag ändå håller på och klagar så har jag ett till klagomål på Eld: Jag lade mig relativt tidigt igår, och då tycker man ju som att jag borde ha fått somna rätt så tidigt och riktigt hinna sova ut då. Men nej då, inte går det för sig inte, *muttrar*, skulle ”bara läsa några sidor till” sedan när jag tittade på klockan så var den halv tolv. Och! och! när jag vaknade i morse var jag bra sugen att låta skolbarnen/ungdomarna sköta sig själva och bara ligga kvar i sängen och läsa klart Eld! Men grejen är… att det gjorde jag inte… Jag gick ner och pratade med mina… tja, jag får nog börja vänja mig med att kalla alla utom minsta ungdomar snart – äldsta är hela 18 år nu! och yngsta av (min tidigare kallade) storbarnstrio är 11 år och en riktigt tweenie….  Ok, nog med den parentesen 😉 lilleman min – 5år  – tog sig lite sovmorgon så jag började läsa vidare lite i Eld – slutet närmade sig och det var spännande! – men (det blev många ”men” här :P) jag kände då att: det här vill jag spara på! Så, lilleman vaknade, fick frukost, lämnades på dagis, jag tog en cykeltur (så jag med gott samvete kunde krypa ner i soffan och sluka resten av Eld sen) och sen hem, ner i soffan och njuuuta…. eh? vem ringer nu? telefonförsäljare? gaah! – Vet du, jag är rätt så upptagen nu! avbröt jag han direkt, du får ringa sen nån gång…  NU! lugn och ro…. och åhhh! vad bra!

Ska jag sluta ”babbla” då och komma med lite konkreta kommentarer om Eld? Förrutom att den var riktigt bra, ännu bättre än cirkeln, så jag bara undrar hur det här ska sluta? Så jag göra väll några konstateranden då:

De utvalda ska just börja andra året på gymnasiet – och här börjar jag ångra mig att jag inte läste om Cirkeln innan jag tog mig an Eld, jag blandar ihop dom lite i början, vem var det nu igen? och hon kunde vad? och särskilt eftersom det förflutna i hög grad är närvarande nu, Elias och Rebecka nämns ofta  – och de mer eller mindre väntar på att lugnet ska ta slut och demonerna visa sig igen   De utvalda och de som står dom nära, får i Eld möta hot och faror från helt oväntade håll, samtidigt som Egelsfors blir centrum för en ny rörelse grundad av Elias föräldrar – positiva Engelsfors- PE! Att positivt kan vara så otäckt säger jag bara…. hurv! …

Avslutar med att säga så här: jag bestämde mig redan innan jag läst ut Eld att läsa om den igen. Ska låna hem Cirkeln och Eld och boka in några dagar i Engelsfors för ett återbesök i sommar, jag tycker ni ska göra detsamma!

Fler som har läst och njutit av ett besök i Engelsfors:

Bokhora – Johanna Karlsson, som:

[…] tycker att ”Cirkeln” är tamare än ”Eld” är det framförallt Positiva Engelsfors som svårgreppbar skurk som jag föredrar framför Max. Dessutom utvecklas naturligtvis tjejernas krafter i ”Eld”.  Det blir helt enkelt lite farligare, coolare och på sina ställen riktigt mörkt.

Dessutom:

Jag ser verkligen inte fram emot den avslutande trilogin. Jag vill inte att historien ska ta slut.

Åh ja! jag håller med…

Fiktiviteter – som konstaterar att:

Jag tror att Cirkelnböckerna kommer visa sig vara bra, beständig och viktig litteratur för lång tid framöver. Sara och Mats lyckas säga något om vad det är att växa upp och hur himla svårt det är att se varandra och acceptera olikheter. Samtidigt lyckas de skriva en actionspäckad berättelse som säkert kan läsas enbart som det också om man till äventyrs skulle vilja det. Gud så fint det är alltihop och jag hoppas att du som har böckerna olästa ger dem en chans, trots eller på grund av den omfattande bloggbombning av recensioner som haglar över dig i dagarna.

En bok om dagen , Böcker, böcker, böcker,  Enligt O – som tvekade om Eld skulle få högsta betyg, men när ni har läst varför hon tvekar så är det så självklart…  med flera!

 

Etiketter: , , , , ,

Helt plötsligt fick jag ett hemskt sug efter att fara till biblioteket… avisering… på…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 maj, 2012 i Svensk litteratur, Ungdomsböcker

 

Etiketter: , , ,

Ashes, jag borde ha väntat… (recension)

Tidigare i veckan hämtade jag ut ett paket från Adlibris, med tre böcker i:

  • Ashes av Ilsa Bick
  • The walking dead, album 1&2, på engelska.
… som jag lite halvimpulsivt beställde från Adlibris. Ashes efter en recension hos Swedish Zoombie som gjorde mig väldigt sugen på att läsa boken, (men jag borde nog  ha läst recensionen lite mer noga, inser jag så här i efterhand, jag återkommer till det senare…) The walking dead eftersom jag och storpojkarna verkligen gillade serien och då ville vi läsa serieböckerna som den är baserad på. Äldsta sonen tyckte det var självklart att vi ska ha dom på engelska, och jag höll med.

Efter en jobbig vecka – jobbat och begravning av min kära pappa – behövde jag en lugn helg för att ladda upp igen. Vädret var helt med mig där: Vi har haft två dagar med härligt väder (nåja, halva dagarna, mulnat på på eftermiddagen och igår blev det ösregn på aftonen) och eftersom jag var trött så var det perfekta dagar att plocka fram däckstolen, sätta mig i solen, med solglasögonen på näsan (tills 5åringen kom och tog dom för att se ”cool” ut – måste köpa ett till par…) och en bra bok.

Omslaget till Ashes är dessutom så snyggt, syns inte riktigt på bilden, den går i sepia/guldfärgade toner med nötta kanter hela vägen runt – gillar!

Alex, 17 år, har en hjärntumör, och det är riktigt illa, läkarna har in princip gett upp, och har som sista utväg provat nya, experimentella metoder på Alex, men utan resultat. Så, nu har Alex fått nog och begett sig upp i bergen för att vandra, med målet att komma till en sjö och sprida askan efter hennes föräldrar – som dog i en flygkrasch ett par år tidigare. Ganska snart möter hon hunden Mina, Jack – en äldre man och hans barnbarn Ellie, som är åtta år. Ellie är arg och upprorisk –  hon har nyligen förlorat sin pappa – och går ilsket iväg, efter att ha avreagerat sig på hunden. (Mina har varit Ellies pappas hund- en bombhund  i kriget där Ellies pappa dog)

Plötsligt drabbas dom alla av en hemsk smärta i huvudet, och känner hur bubblar upp blod i halsen, Alex blir lamslagen av smärtan och när hon ligger på marken ser hon hur hundratals fåglar fyller himlen, och så småningom faller ner till marken. När Alex återigen får kontroll över sig själv märker hon två saker: Jack är död, och hon kan återigen känna lukter, något hon snart märker att hon gör otroligt bra, hon kan känna vad människor tänker och så, hon kallar de sitt ”spidy-sense”.

Ganska snart upptäcker Alex dessutom att all elektronik har slutat fungera, eftersom hon då antar att hennes bil inte fungerar längre, så bestämmer hon sig för att fortsätta vandringen längre upp i bergen till skogvaktarnas stuga. Med sig har hon Ellie, som kom tillbaka efter ”zapen”, Alex och Ellie  – en tonåring med jobbig bakgrund och en upprorisk 8-åring som även hon har jobbiga händelser att bearbeta – är inte direkt vänner i början men snart så växer det fram ett band mellan dom. På sin vandring kommer dom till den fruktansvärda slutsatsen att en del av dom som klarat sig levande från zappen/den elektomagnetiska imulsen, har förvandlats till kannibaler – zombies…

Så småningom stöter Alex och Ellie på Tom, en soldat på permission från Afghanistan, och tillsammans fortsätter dom strapatserna. Mer vill jag inte skriva om handlingen, men spännande är det, och det blir än mer spännande av Ilsa Bicks berättarteknik med högt tempo, nästan alla avsnitt avslutas med cliffhangers, och ibland tar hon upp nästa avsnitt en bit senare, så man själv får fylla i händelserna emellan.

Men, där satt jag då, ute i min solstol på altan, läste i en otroligt spännande passage i boken och insåg att den snart var slut: va? nämen, hur ska det här hinna knytas ihop? nej… vilket dåligt slut! tänkte jag besviket, det slutade mitt i, jag vill veta vad som hände… och här kommer anledningen till att jag borde ha läst Swedish zombies recension mer noga och väntat med att läsa Ashes:

ASHES är väldigt beroendeframkallande och den långa väntan tills september då tvåan kommer blir i paritet med väntan på sista Harry Potter.

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhh!  Jag hade missat att Ashes var första delen i en triologi….

 
6 kommentarer

Publicerat av på 29 april, 2012 i Uncategorized, Ungdomsböcker

 

Etiketter: , , , , , , ,

Switched, det håller inte…

Läser nu Switched, och inledningsvis trodde jag på boken, jag läser med nöje ungefär halvvägs, och förväntar mig att boken ska bli bättre och bättre, men…. nu vet jag inte, det håller inte riktigt, många detaljer som irriterar mig som jag hakar upp mig på. En ganska stor del av det beror på att Trylles  ”mystiska språk” som används är …. svenska… (läser boken på engelska) tex så ska det för Wendy (och läsarna) vara mystiskt och konfunderade vad ”mänsklig” även kallad ”mänsk” är för några och vad dom har för roll i ”förening”…. tja, att mänsklig betyder human är ingen gåta för mig även om Wendy frustrerat vill ha svar på gåtan och slutligen får svaret: mänsklig means human…

Genren – lite mystik, fantasy, cross-overlitteratur – är precis vad jag brukar fastna för mest och sträckläsa, men inte Switched, tummen ner tyvärr…

What if your entire world was built on a lie?

Wendy Everly knew she was different the day her mother tried to kill her and accused her of having been switched at birth. Although certain she’s not the monster her mother claims she is – she does feel that she doesn’t quite fit in…

She’s bored and frustrated by her small town life – and then there’s the secret that she can’t tell anyone. Her mysterious ability – she can influence people’s decisions, without knowing how, or why…

When the intense and darkly handsome newcomer Finn suddenly turns up at her bedroom window one night – her world is turned upside down. He holds the key to her past, the answers to her strange powers and is the doorway to a place she never imagined could exist. Förening, the home of the Trylle.

Finally everything makes sense. Among the Trylle, Wendy is not just different, but special. But what marks her out as chosen for greatness in this world also places her in grave danger. With everything around her changing, Finn is the only person she can trust. But dark forces are conspiring – not only to separate them, but to see the downfall everything that Wendy cares about.

The fate of Förening rests in Wendy’s hands, and the decisions she and Finn make could change all their lives forever…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 mars, 2012 i Ungdomsböcker

 

Etiketter: , ,

Erebos – hissar och dissar!

Dags att blogga lite om sedan länge lästa böcker… har varit lite bloggat på sista tiden, men här kommer lite hiss och diss av Erebos av U. Poznanski. .

Hissandet står jag och 14åringen för. Erebos är ett datorspel, som Nick – huvudpersonen –  dras in i, verkligen dras in i, för här kan vi tala om datorspelsberoende på hög nivå. Alla som spelar spelet blir helt fast för det – även dom som är tveksamma till att börja med och vanligtvis inte tycker om att spela datorspel. Men Nick får snart surt erfara att Erebos inte är harmlöst, Erebos spiller blod i det verkliga livet för att uppfylla sittt syfte. Mer än så är lite svårt att säga utan att avslöja för mycket av intrigen. I förlagslänken berättas en hel del mer om handlingen, men rejäl spoilervarning.  Så, jag skriver inte mycket mer än så om handlingen, utan går över till  våra omdömen:

Den första som läste boken här hemma var jag själv, och efter ett par sidor var jag fast, man sugs in i handlingen, en riktig bladvändare. Spelsekvenser blandas med verklighet i ett bra tempo, och jag tror även läsare som inte spelar datorspel kan uppskatta hela boken. När jag hade läst klart boken, tvingade jag 14åringen från datorn – där han satt och spelade datorspel, som han gjort varje dag på lovet, så han borde kunna sätta sig in i handlingen bra… – och… efter lite lockande och pockande och släpande 😉  fick jag han att lämna datorn ”bara en liten stund då! *djup suck*” hade jag övertalat han att ge boken en chans. (måste inflika här: han läser även i vanliga fall, men mycket mindre än tidigare, då datorn lockar mer nu, så blir det bara en kort stund på kvällen  när han har lagt sig han läser numera) Sonen försvann in i sitt rum… kom ut efter en stund! – Åh! det är så spännande! lägger sig i soffan och läser läser läser, ändrar bara ställning då och då, lägger sig på golvet och läser, släpper knappt boken, tills han slutligen kommer och ställer sig i dörröppningen: VAD ska jag göra nu? den är redan slut!

Nu har jag tyvärr väntat för länge med att skriva recensionen om den, men kommer ihåg sonens stjärnor i ögonen när han pratade om Erebos, han var lyrisk, han tyckte verkligen om boken och diskuterade länge handlingen och datorspelssekvenserna med mig, han uppskattade att det var mycket han känner igen – hur man skapar sina figurer kände han igen från Skyrim tex.

Dissandet då? Det står äldsta sonen för (17år) som totaldissade boken efter bara några sidor, enligt han var det dåligt skrivet, datorspelssekvenserna var orealistiska och ”det märks att hon inte spelar datorspel” och löjliga, han la boken ifrån sig med en fnysning…

En annan recension av boken där ni kan läsa mer om handlingen finns bla. hos Bokhora.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 februari, 2012 i ☆☆☆☆☆, Spänning, Ungdomsböcker