Jellicoe Road, lite slutliga reflektioner.

Läste ut Jellicoe Road för ett par dagar sedan, men ni vet, tiden före sommarlovet är det fullt upp, dagisfest här, skolslutsaktiveter där… Lite halvidsfunderingar skrev jag just innan jag läste ut den – slutet gick fortare att läsa än början beroende på att den tog lite tid att komma in i, och när jag närmade mig slutet var jag rätt så ivrig att få veta hur det skulle gå 🙂 – ligger under rubriken Jellicoe Road, jag hann inte pausa i tid… bokbloggsprat.

Jellicoe Road handlar om 17-åriga Taylor, som blev övergiven av sin mamma på sevenEleven som 11åring. Där blev hon kort efter upp plockad av Hannah, som hon fick bo hos tills hon fick flytta in på Jellicoes internatskola. Taylor har en, som jag tycker, konstig relation till Hannah, Hannah är hennes fasta punkt, men hon verkar inte ge Taylor någon kärlek, mer en fast punkt i en förvirrande värld, Hannah är dessutom ganska sträng med Taylor och låter hon jobba i hennes trädgård med mera när Taylor har gjort något opassande.

När boken börjar är det i slutet av ett läsår och de äldsta eleverna ska bege sig hem för att plugga inför slutproven, därför ska ny ledare för kriget mellan internatelever, jellisar och kadetter väljas, det blir Taylor som väljs, något dom andra elevhemsledarna inte är nöjda med. Kadetternas ledare visar sig vara Jonnah Griggs, som Taylor för några år sedan försökte rymma med, då hon ville leta upp sin mamma, de kom däremot inte så långt innan dom blev upplockade av översten. Taylor har hela den här tiden varit övertygad om att det var Griggs som ringde och skvallrade om var dom befann sig, därför har hon inte några vidare varma känslor för Griggs… till att börja med…

Ungefär samtidigt försvinner Hannah spårlöst, Taylor blir förtvivlad, börjar missköta sin roll som elevhemsledare och ledare för kriget, hon spendarar mycket tid i Hannahs stuga och hittar delar av ett manus som Hannah har skrivit om ett gäng ungdomar. En tragisk historia som vi får följa i kursiv stil om ett gäng ungdomar som knyts nära samman av deras tragiska möte – en svår trafikolycka där en av dom är en jellicoebo som cyklar förbi och räddar de andra ungdomarna.

Taylor ägnar sex veckor åt att förtvivlat försöka få reda på vad som har hänt Hannah, hennes mamma, läsa manuset och trots allt behålla makten på internatskolan och försvara gränserna i kriget.

Men jag känner att jag kan inte lägga till så mycket nu utan att det blir spoilers för er som ännu inte har läst Jellicoe Road, så en liten varning nu: det kan vara lite spoilers av handling och tema i följande rader.

Något som jag (och många andra ser jag i bokbloggspratet) hajar till över är hur frånvarande dom vuxna är men kanske framför allt hur egoistiska inom sitt eget segment dom vuxna är! De vuxna i Taylors omgivning låter hon tro att hon är övergiven av mamman för att hon inte älskar hon, Taylor får leva i tron att hon är ensam, att hon inte har någon släkt. Detta trots att man får veta att – BIG SPOILER! –

Hannah, som plockade upp taylor på seven eleven (där hon blev överigven av mamman) i själva verket är hennes moster! och hon beter sig så strängt och avvisande mot Taylor för att systern sa att komma ihåg att Taylor redan hade en mamma. Eller att översten, (som alla är lite smårädda för, är han den mystiska mördaren som han dyker upp hela tiden?) egentligen är en i gänget, den som Taylor har minnen av som någon stark och trygg i hennes barndom. Finns fler från ”gänget” i Taylors närhet, personer som skulle ha kunnat ta hand om Taylor och vara hennes vuxna trygghet, när hennes mamma inte hade möjlighet – pga missbruksproblem.

Jellicoe Road har blivit hyllad som en av dom bästa ungdomsböckerna på länge. Jag kan hålla med om att det var en gripande historia med mycket att fundera kring, men det är inte en fullpoängare för mig, bra men nog inte bäst. Då den är ganska ”avancerad” med två parallella historier som krånglar sig fram runt varandra, tror jag inte att den passar ungdomar tidigare än gymnasieåldern.

Några fler som har läst och skrivit om Jellicoe Road:

Bokhora, – som hyllar boken!

Bokmamma, som konstaterar: ”Den är bra men inte fantastisk. Visst tar det sig på slutet men jag tycker inte riktigt att det räcker.”

Nilmas bokhylla som ger toppbetyg och tycker att ” historien är minnesvärd” och även att: ”om jag hade varit Taylor hade jag vart riktigt förbannad på Hannah. Annars är nog Jonah den karaktär som växte mest hos mig.” Jag håller helt och fullt med om båda, jag satt och var SÅ ARG på Hannah när jag började förstå hur det hängde ihop  – eller redan tidigare för att hon lämnade Taylor (som hon trots allt visste var beroende av hon) utan att säga någonting.

Böcker, böcker, böcker  som sammanfattar med: ”Det är tragiskt, det är sorgligt, det är spännande och det är medryckande. ”

TinaO  ”Under andra premisser skulle jag säkert se den som en klockren femma, men tyvärr förlorar den på är att den är så haussad. Att läsa en bok som jag vet att jag borde tycka är rent fantastisk gör ju lätt att förväntningarna blir orimliga.”

 

Jellicoe Road, jag hann inte pausa i tid…. bokbloggsprat

I fredags fick jag så äntligen hämta ut Jellicoe Road på biblioteket, började läsa lite på fredagskvällen och hann du lite drygt 50 sidor. Om dom första femtio sidorna kan jag konstatera att det var lite av en startsträcka, tycker egentligen inte att det var segt – vilket jag var förberedd på efter att ha läst om hur de första 50-60 sidorna kan uppelevas förvirrrande enbokcirkelforalla, BokMamma  –  men det tog ett tag att komma in i berättelsen och landa i Jellicoe, bekanta mig med personerna, platsen, kringhändelser. Men efter det har det flytit på bra jag hade tänkt stanna upp mitt i boken och reflektera lite här i bloggen, men jag bara råkade läsa vidare, och nu har jag knappt en fjärdedel kvar. Jag har fortfarande inte hundraprocent koll på allt, men det är för att Taylor inte har fått veta allt än heller, är lite grann i samma förvirring och okunskap som hon,som läsare har man ingen högre förståelse om sanningen.

Det jag har haft svårast att komma in i (så att säga) i berättelsen är delen om kriget mellan jellisar, kadetter och internatelever, men det har fått sin förklaring nu (och det är väll inte så lätt att direkt förstå alla regler i ett territoriekrig ;),men nu har jag rätt så bra koll på dom viktigaste reglerna, och de viktigaste områdena som dom strider om inom territorierna – klubbhuset stigar, vattendrag och böneträdet – med alla inristningar i). Nu börjar det knytas ihop fint, jag hade tänkt få ner lite mer tankar, men faktiskt så tror att jag ska ta och krypa i säng och läsa lite mer Jellicoe Road. 🙂 för jag är så väldigt nyfiken på hur det ska gå för Taylor, Raffy, Santangelo, Griggs och Hannah!

 

Bloggbokprat kring boken ”Jellicoe Road” hos enbokcirkelföralla

En bok cirkel för alla har fram till den 18e juni bloggbokprat kring boken ”Jellicoe Road”, som jag har tänkt vara med på. Har lämnat boken som inköpsförslag till biblioteket som har köpt in den, så jag hoppas att den kommer fort så jag hinner vara med.  Längtar att få göra min egen uppfattning kring boken, är den så bra som alla hyllningar säger? Jellicoe Road var en av dom mest hyllade böckerna förra året – främst pga.  Johanna Lindbäck på Bokhoras hyllningståg för boken. På enbokcirkelföralla fick boken en femma i betyg.