Där ingen har gått – recension

Nu har jag läst ut Där ingen har gått av Melanie McGrath. Läs gärna mina tidigare inlägg om boken här och här  där jag har lagt in lite om handlingen, och i andra inlägget, lite reflektioner mitt i läsandet. Där ingen har gått är en lyckad debut av Melanie McGrath, isande spänning skulle man kunna säga. Där ingen har gått utspelar sig i Arktis, huvudpersonen Edie är halvinuit, som vad man får förstå även tidigare har ”lagt sig i” och urforskat tidigare händelser. Bland inuiterna är det inte populärt att lägga sig i, och de vill helst lösa sina konflikter och brott själv, en mördare ska inte hamna i fängelse, han ska tas ut på Arktis is och när ha minst anar det kastas ner för ett stup. Så, det är inte populärt det Edie gör.

Man märker attt Melanie McGrath kan mycket om Arktis och är insatt i inuiternas livsstil, men, trots alla fakta, inutiska ord och begrepp så känner jag mig ändå inte överväldigad och påtvingad en förkläd faktabok. Där ingen har gått är första delen i en tänkt serie om Edie Kiglatuk och jag ser fram emot fortsättningen.

Fler som recenserat Där ingen har gått:

Bokparet som bland annat tar upp inblicken man får i kulturkrockarna mellan inuiter och vita- qalunaat – , och hur Melanie McGrath i skildringen av Arktis både lyfter fram skönheten och dom stora farorna med att leva där. I samband med det kommer jag på att lägga till att man får även veta att inuiterna ser hur isbergen minskar och är oroade för att kända miljöer i detta islandskap kommer att försvinna.

Nilmas bokhylla som kommenterar att Edie är aggressiv mot alla,  det jag kommer på i samband till det är att man i berättelsen förstår att det är ett riktigt hårt liv dom lever i Arktis, alkoholism är vanligt, så även diabetes – Edie dricker hela tiden te – för att hålla värmen – med massor av socker i, mindre än 6 skedar socker tycker Edie är för lite sött. Nilmas bokhylla tar även upp maten dom äter och som nämns ofta, tex.  jäst valrosstarm  och jo, jag kan hålla med om att det låter lite äckligt.

Titel: Där ingen har gått
Författare: Melanie McGrath
Utgivningsår: 2012
Förlag: Wahlström & Widstrand
Finns hos: Adlibris &  Bokus m fl.

 

En osynlig i brevlådan…

Oh så spännande – i dubbel bemärkelse  – igår fick jag så rolig post! Bonnierförlagen hade nämligen skickat boken En osynlig till mig. 🙂 Boken är hyllad av Leif GW Persson, och utspelar sig i Stockholm under 1920 talet.  Jag började läsa lite i den igår kväll men var för trött, men inledningen kändes lovande!

OM BOKEN

Stockholm 1928. Åttaåriga Ingrid Bengtsson hittas mördad ute på det nedlagda Djurgårdsvarvet. Mordet väcker stor uppståndelse och pressen rapporterar dagligen om utredningen. Den unge och lovande kommissarie John Stierna får fallet på sitt bord – det blir en jakt på en mördare som nästan inte lämnat några spår efter sig och där Stierna själv får betala ett högt personligt pris.

Visby 1953. I en hotellbar på Gotland sitter Stierna och summerar sin karriär efter att just ha gått i pension. Mordet på den lilla flickan är för alltid inbränt i hans medvetande och när en journalist söker upp honom för att göra en artikel om fallet och vad som egentligen hände den där hösten 1928, rullas allt upp igen.

En osynlig är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes.

En osynlig är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.