Månkrönikan 2 – Scarlet

Den här recensionen blir också en reflektion över att läsa på iPad, eftersom jag känner att formatet i hög grad påverkar känslan av böckerna jag läser. Jag fick Scarlet som recensionsex, men tyvärr bara som ebok, och eftersom min läsplatta tyvärr har gått sönder 😦 men jag så gärna ville läsa Scarlet och inte hade någon större lust att vänta… när det finns möjlighet att läsa en bra bok jag har längtat efter så har jag sällan tålamod att vänta. Så, jag tänkte att jag ger iPaden en till chans för läsning då, jag har försökt tidigare och inte tyckt något vidare om det. Det är stor skillnad att läsa på iPaden mot en riktig, härlig bok med papper att bläddra i, omslag att beundra, men även mot en läsplatta som är mer ultimat att läsa på än en surfplatta.

Just därför känns det lite (mycket)  orättvist att jag hade svårt att finna tid och ro att läsa Scarlet så mycket som jag hade velat. Jag tycker om att sitta ute i solen på altanen, men som ni nog vet – en iPad i solen, tja, då får man mest sitta och se sig själv i skärmen. Var ingen njutning för mig, då jag mest blev frustrerad,  jag ville inte se mig själv, jag ville läsa Scalet! 😉 Där har vi punkt ett till att jag föredrar riktiga pappersböcker, och i andra hand läsa på en läsplatta. (jag hoppas jag får råd att köpa en ny så småningom… Adlibris platta Letto är jag nyfiken på) – apropå det – jag är inte alls förtjust i sidan sedan dom gjorde om den, och jag har läst fler bokbloggare som inte är särskilt förtjusta- så, adlibris – gör om, gör rätt!

Och punkt två: jag blir så lätt distraherad när jag läser på iPaden, facebook, bloggar, mailen osv, pling, pling, eller bara ren nyfikenhet gör att jag märker att fingret drar sig till startknappen för att scanna av om det är något nytt att se/läsa.

Men sedan då? när jag hittade tid, plats och ro för att läsa ostört? Jodå, då!

Nu dyker fler smått välbekanta karaktärer med en twist upp, Scarlet – en tuff tjej med pistolen redo och den röda luvan på (röd munkjacka), som letar sin försvunna farmor. Snart träffar hon på Wolf, som slåss i arrangerade slagsmål och som verkar veta saker som kan leda Scarlet till hennes farmor. Frågan är om han är så pålitlig? Tja, ni vet ju hur det var med vargen 😉  eller inte… 😉 Scarlet får snart veta att hennes farmor är i knipa/kidnappad på grund av prinsessan Selene, som Levana hade försökt mörda för tretton år sedan, men som smugglats ned till jorden. Och vi som har läst Cinder vet vad som blev av prinsessan…

Cinder från första boken i Månkrönikan är så klart fortfarande med i leken,motvilligt börjar hon använda sina Lunariska förmågar, och med hjälp av dom – och en medfånge som hon (också motvilligt) tar med sig i flykten – flyr Cinder för att ta reda på sanningen om sig själv och ta upp kampen mot måndrottningen.  Medfången – kapten Carswell Thorne är verkligen urtypen för den flirtande ”hjälten”. Lite humor här 🙂

”Carswell Thornes fångenskap hade fått en besvärlig början, med det katastrofala tvålupproret och allt det där. Men sedan han flyttats till isoleringscell blev han den belevade gentlemannen personifierad, och efter ett halvår med så berömvärt uppförande hade han lyckats övertala den enda kvinnliga vakten på skiftet att låna honom en handskärm. Han var alldeles säker på att det inte skulle ha gått om inte vakten hade varit övertygad om att han var en idiot, som inte klarade av något annat än att räkna dagarna och leta efter snuskiga bilder på kvinnor som han hade känt eller fantiserat om.” Utdrag från: Meyer, Marissa. ”Scarlet.” Mix Förlag, 2013-05-16. iBooks.

Precis som Cinder så är Scarlet riktigt underhållande och bra återberättande av klassiska sagor – fairytale retelling/ science fiction/ spänning och humor. Liksom i Cinder så har författaren skickligt använt sig av klassiska sagor att bygga vidare på till otroliga historier. Tjejerna är dessutom starka och självständiga. Jag längtar redan efter nästa del.

Recensionsex från MIX förlag. TACK!

OM BOKEN

I den andra delen av Månkrönikan möter vi åter Cinder där vi lämnade henne i första delen: i fängelset. Hennes enda mål är att rymma – men hon vet att hon kommer att bli högvilt om hon lyckas.

På andra sidan jorden söker Scarlet Benoits efter sin försvunna mormor. Det visar sig att mormor har många hemligheter, och att hon länge svävat i livsfara.

Så möter Scarlet Wolf, en streetsmart slagskämpe. Han tycks sitta på viktiga upplysningar om mormor, men vågar Scarlet verkligen lita på honom? När Scarlet och Wolf lär känna Cinder, som är på flykt, slår de tre sig samman och gör allt för att hålla sig gömda för den onda måndrottningen …

I Cinder fick vi möta Askungen som en superkompetent mekanikercyborg i ett framtida Nya Beijing. Cinder dyker upp även i denna bok, men här är det istället Rödluvan – en tuff fransk tjej med pistolen innanför bältet – som är huvudkaraktär. Och ja, det finns även en stor, stygg varg …

 

Flaskpost från P

Före semestern började jag läsa Flaskpost från P av Jussi Adler Olsen. Perfekt läsning för att varva ner för semester och ledighet. Jag gillar verkligen Olsens berättarspråk och den stundvis sarkastiska beskrivningen av Carl Mørck, man kan lite känna igen sig i hans motsträvighet, bekvämlighet och lathet 😉 samtidigt som han när det verkligen gäller engagerar sig och tänker till och löser till synes olösbara fall med hjälp av sina lika excentriska och mystiska medhjälpare Assad och Rose. Det är en prefekt mix av härlig, sarkastisk humor, spänning, personer och allvar, ganska mycket allvar för det är barn som har farit illa och råkat väldigt illa ut, och det är barn som råkar illa ut i bokens ”nu” som jag med hjärtat i halsgropen undrar hur det ska gå för.  Jag tror att det här är den bästa hittills av de tre böckerna – det har hunnit komma ut fler i serien som jag längtar efter att läsa  – lite med bävan, för tänk om jag blir besviken? Men, samtidigt, jag bara måste veta hur det går med huvudpersonerna, särskilt nyfiken är jag på Assad, där finns det att spekulera och undra!

Om boken (från adlibris bokinformation):

Ingen hade sett den repade gamla flaskan som stod i fönsterkarmen på polisstationen i Wick i Skottland. Ingen hade lagt märke till brevet eller undrat varför någon skrivit ”Hjälp”. När Carl Mørck och hans assistent Assad på avdelning Q får tag på flaskposten tror de först att det handlar om några barns busstreck. Men när de forskar vidare i det hela inser de att flaskposten är det enda livstecken man fått från två pojkar som fördes bort på nittiotalet. Vilka är pojkarna, vad har hänt med dem och varför har ingen anmält dem saknade? Carl och Assad dras allt längre in i en iskall kidnappares nät och de inser snart att tiden håller på att rinna ut. Trots att många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Kriminalromanerna om Avdelning Q har snabbt blivit en stor framgång, såväl i hemlandet Danmark som internationellt. De handlar om kriminalinspektör Carl Mørck som motvilligt går med på att starta Avdelning Q, en cold case-avdelning inom Köpenhamnspolisen. Tillsammans med sin assistent Assad tar han sig an brott som av alla anses som hopplösa att klara upp.

”Med Flaskpost från P befäster Jussi Adler-Olsen sin position som en av Danmarks bästa kriminalförfattare.”

Andra som har läst – och gillat!

Booksonmymind: Sedan måste jag ge en eloge för att han använder sig av flaskpost. Bara titeln är enormt tilltalande och spännande. Läs!

Rödavita rummet: Det som är kanske allra mest imponerande med Flaskpost från P är att den är så rasande skickligt komponerad. – Agree!

Den finns att köpa bland annat hos Adlibris och Bokus 

Har ni inte läst den och gillar deckare? Ja då bara MÅSTE ni läsa den! 10/10!

 

Saeculum – fast i medeltiden…

se´kel (av latin saeculum [sε:´-], ‘hundraårsperiod’, ‘århundrade’), i allmän bemärkelse en tidrymd omfattande 100 år. Begreppet är dock inte helt entydigt. I vissa sammanhang uppfattas sekel som en period vilken som helst som …

andra definitioner av Saeculum – som sedan utvecklades till sekel – är en livstid, perioden för en generation eller från en specifik händelses början till dess slut.

I Ursula Poznanskis Saeculum står Saeculum  för en rollspelsgrupp som har 1400-talet som sin period. Gruppen består av ca 14 personer utvalda för intressen och egenskaper som passar i gruppen, extra viktigt för Saeculumgruppen eftersom de kör sitt rollspel hela vägen – inga hemliga markörer för händelser som förflyttningar, allt ska vara så realistiskt som möjligt.

Bokens huvudperson Bastian studerar till läkare, och har en rik far som är framgångsrik kirurg och alltså kräver att hans son gör utmärkt ifrån sig. Så när Bastian blir värvad att få vara med på Saeculum  nästa lajv blir det för han en bra chans att komma ifrån de hårda studierna och kraven. Men, medeltiden kan vara så mycket värre, särskilt när alla kontakter med omvärlden och nutiden skärs av. Människorna på medeltiden var kanske vidskepliga av en anledning? Mystiska otäcka saker börjar hända, och de har ingen chans att komma bort från skogen där de lajvar…

När Ursula Poznanskis Erebos kom lånade jag hem den, och var lyrisk över den, det kändes nytt, spännande, igenkännande (spelar periodvis datorspel som world of warcraft), och när jag satte den i händerna på min tonårige son (i ett försök att få bort han lite från datorn under jullovet 😉 ) så … var han ännu mer lyrisk! Han ville ha mer, jag ville ha mer. Så! Jag blev mycket glad när jag fick hem Saeculum som recensionsex från Opal förlag (och en fin tygkasse!) och jag plöjde snabbt och ivrigt igenom den. Ångrade mig sen, för det är nackdelen med att ivrigt sträckläsa en bok – den tar slut alldeles för fort och jag blir sittandes besviken och saknar boken. Jag kommer absolut att läsa om Saeculum, men först ska jag stoppa den i händerna på sonen 😀 är spänd att se om han är lika lyrisk över den här boken som han var över Erebos. jag tror den har goda chanser att fånga hans intresse, han håller inte på med rollspel, men han är intresserad av allt kring, så jag tror att han skulle tycka det vore roligt att prova på. Bara inte Saeculum avskräcker han, det är lite väl mycket hardcore-live som Bastian råkar ut för….

Jag tycker att Ursula Poznanski har lyckats bra igen! miljö- och person-beskrivningar ger mig en bra känsla och bild för hur det ser ut och hur miljö och personer ÄR, jag ser med lätthet medeltidsmarknaden framför mig, området där de senare lajvar, tänker mig in i hur personerna är och det är därför som jag kan  börja ana vilka det är som ligger bakom de skumma händelserna, men det är ingen som stör, det är ändå spännande hela vägen. Saeculum är hård medeltid i nutiden, moderna människor rycks med av medeltiden och dras med av vidskepelse och de rädslor de säkert hade på den tiden – skador som vi nu knappt bryr oss om kunde de dö av då. Jag älskar det!

Och, att boken är så himla snygg förhöjer verkligen upplevelsen, den är trevlig att sitta och hålla i och vända hit och dit och titta och känna på, med sina svarta kanter, träd och texten med reliefeffekt.

Recensionsex från Opal – Tack! 😀

440 sidor – som tog slut alldeles för fort. Men, författarinformation meddelar att Ursula har slutat sitt arbete för att bli författare på heltid, så jag hoppas det snart kommer fler böcker av hon, ska bli spännande att se vilket fenomen hon ska ta sig an då!  Hittills har hon gjort ett superbra jobb att på ett bra, spännande och livgivande sätt ge oss spännande böcker inom annorlunda områden.

betyg: 9/10, bland årets bästa böcker hittils…

Saeculum är namnet på ett rollspelssällskap som i sina rollspel håller sig till 1400-talet. Det innebär att de endast tillåter redskap, material, matvaror osv som var kända under 1400-talet. Bastian, en ambitiös medicinstudent, har nyligen lärt känna Sandra. De gillar varandra, men Bastian vet inte om de nu är ett par eller inte, han blir inte riktigt klok på Sandra. Sandra är medlem i rollspelsgruppen Saeculum och vill intressera Bastian för samma sak. Bastian blir inbjuden till ett fem dagars rollspel, som ska genomföras på en på förhand okänd plats i otillgänglig natur. Han bestämmer sig för att följa med, och en liten grupp åker iväg över pingsthelgen. När platsen för rollspelet avslöjas är en av deltagarna starkt emot valet av spelort, hon säger att platsen är förbannad och att ingen kommer att komma levande därifrån. Det bygger hon på en sägen om denna plats, en berättelse om en adelsman och hans oäkta bror med en mörk profetia. När de efter en lång resa, till sist till fots, har kommit fram till platsen för rollspelet börja det hända obehagliga saker. Det som händer blir allt farligare, och frågan är vem som egentligen kontrollerar spelet.
En mycket spännande bok, en thriller där man inte kan gissa sig till upplösningen.

(bokinformation från Opal förlag)

Fler som läst:

Fridas bokhylla: Slutet bjöd på snygga tvister och oväntade händelser, jag hade gärna önskat lite mer skräck och spänning på slutet men jag kunde aldrig förutse vad som skulle hända och det är ett plus! Jag rekommenderar absolut den här boken till alla som gillar äventyr, spänning och oväntade händelser.

Köp din egen hos tex. Adlibris, bokus eller använd dig av den underbara förmånen bibliotek 🙂

 

Rädda mig inte

Språket för mig obevekligt fram, det är spännande, gripande, ljuvligt, hemskt. Jag bara måste läsa vidare, det är omöjligt att låta bli, riktigt bra är vad det är. Jag lockas, irriteras, våndas och jublar åt Juliettes kamp mot återetablissemanget. Och.. Team Adam vs team Warner: vilken vånda.. Älskar älskar älskar att hata älskar hatar hatar….

Gissa om jag gillade?

Oh ja! jag gillade! massor! Åh det är så spännande, annorlunda, romantiskt, spännande, åh just ja, ni har det ovan! 😀 Hur ska det sluta? Kan det bli ännu bättre? Då kommer jag sitta med boken klistrad i händerna och vägra lägga den ifrån mig innan den tar slut. Lovar! Förhoppningarna är höga inför del 3 av Shatter me-böckerna, för hittils har Tahereh Mafi levererat med besked, det har bara blivit bättre och bättre. Från Rädda mig inte! som förvånade och trollband med sitt annorlunda bruk av språk och berättargrepp och hemska dystopiska samhälle med Juliette som mot alla odds visar sådan styrka och vägran att bryta samman.

Och – kroppskontakt – ja, det är viktigt! Så viktigt! något som verkligen betonas här…..

Och Team Adam vs Team Warner – som jag/vi – dessutom fick så många fler dimensioner av i mellanromanen Falla sönder – jag säger bara: OH! oh oh, 😉 släng er i väggen team Edward vs…. det här är så mycket häftigare.

Juliettes beröring är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. Men så träffade hon Warner, den vackre unge mannen utan hjärta. Han gav henne frihet, men bara i hans fångenskap, och om hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slåss för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig – lika förbjuden kommer den att bli.
I andra delen av sin trilogi fortsätter hyllade Tahereh Mafi att berätta om en existens som brutit samman. Luften är förgiftad och människor arbetar likt fångar under ständig övervakning av Återetablissemanget, som styr det som återstår av världen i ett skräckvälde. Ändå är boken en av de mest romantiska och sensuella som någonsin har skrivits. Kontrasterna, stämningen, språket och tilltalet är helt unikt. Den handlar om elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val. Men också om en desperat längtan efter tillhörighet och att finna hopp, förtroende och självrespekt.

Recensionsex från Wahlströms – tack!

350 sidor (och jag måste betona – bra sidor :D)

Finns att köpa hos Adlibris och Bokus, med flera 🙂 eller skynda dig att reservera (gissar jag behövs) hos närmsta bibliotek.

Måste även lägga in författareintervjun med Tahereh Mafi:

 

Shadows av Ilsa J.Bick – passande vinterbok.

Efter Ashes – första delen i en triologi av Ilsa J.Bick – hade jag höga förväntningar på fortsättningen, och har längtat länge på att få tag på del två. Jag fick hem den strax före jul, och eftersom jag ville kunna njuta av boken sparade jag den till julledigheten.

Eftersom det är andra delen i en triologi är det svårt att skriva om den utan spoilers, så har ni inte läst den, läs min recension om Ashes först och kanske tom boken först 🙂 – Ashes, jag borde ha väntat… (recension) – nu när jag har varnat er, här kommer lite reflektioner kring Shadows.

• Undertitel:  The Sequel to Ashes
• Författare: Ilsa J. Bick
• Förlag: Quercus Publishing Plc

• Bandtyp: Storpocket
• Språk: Engelska
• Utgiven: 201209
• Antal sidor: 464

Out of the ashes, a new world emerges.

A World stalked by the flesh-eating Changed – young, armed and hungry.

A world ruled by the Elders, willing to kill to survive.

A world in which no one is safe, and humans might be the worst of monsters.

Ashes slutade ordentligt spännande, vadå cliffhangers? Gaah! Alex och Tom skiljdes åt i slutet av boken, Alex i en riktig knipa, och i Shadows kämpar dom för att hitta tillbaka till varandra – om den andra lever… I Shadows är det inte bara Changed som är monstren att frukta, människorna är nog så hemska och gör fruktansvärda saker för att överleva.

Passar bra att läsa så här under kalla vintern, förhöjer stämningen då Shadows utspelar i snö, mörker och kyla…

Shadows är spännande! men när jag läste tyckte jag inte att den kom upp till fullt samma nivå som Ashes, men  helt ärligt borde ni nog inte lägga någon större vikt vid just det uttalandet  anledningen till att jag kände så var nämligen att det gick trögt att läsa den, och tja, det är väll så det går när man efter en periods lästorka börjar med en relativt tjock bok som inte är helt lättläst. Den är inte svårläst, men men…. 🙂 Så… den ligger väll på 8 av tio! Så rekommenderas…

På framsidan av boken utlovas det lite kaxigt:

As good as the HUNGERGAMES or your money back

stämmer? jo, det gör det, men jag skulle vilja säga att målgruppen för Ashestriologin torde vara nått år äldre än hungerspelens.

Jag köpte hos Adlibris men finns också hos Bokus