Den femte vågen

Jag har haft en härlig helg som blev en perfekt avslutning på min semester. 🙂 Mina två yngsta barn for till sin pappa i fredags och det kändes rätt så tomt här, då föreslog min syster på lördagen att jag skulle komma till dom. De har just flyttat och bor nu i en fin villa nära havet, så jag packade ner det viktigaste – iPad, badkläder och BOKEN! – och for dit. Lite oväntat blev det så att jag stannade över natten också, och vi hade det så härligt. Som en bonus så fick jag en hel del härlig lästid! och då satt jag som uppslukad av Den femte vågen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cassie har haft ovanligt ”tur” och överlevt de första fyra vågorna i den utomjordiska attacken, hon förlorade inte hela sin familj i pesten som fåglarna kom med. Cassies lillebror Sammie och hennes pappa överlever också. De flyr staden till ett flyktingläger, men det visar sig att samla sig i grupp är det sämsta val man kan göra när fjärde vågen kommer. Sammie blir tagen till en militär bas tillsammans med alla andra barn som fanns i lägret med löftet om att Cassie och deras pappa ska få komma efter. Men Cassie får grymt erfara att militärerna inte alls var där för att rädda dom, och efter att ha sett alla vuxna i lägret – inklusive hennes pappa – flyr Cassie för sitt live med en enda tanke: att hålla sitt löfte till Sammie och komma till han.

Men när man inte kan lita på någon, är det människa eller en av De andra? och De andra har Drönare som svävar fram och ser allt blir livet en kamp och ensamheten skrämmande och tung. Det är spännande, action och romantik, och det är bra skrivet med nervpirrande vändningar som får mig att läsa långsammare ju närmare slutet jag kommer. Va? långsammare? ja, fast jag egentligen vill hetsläsa så tvingar jag mig själv att sakta ner lästempot, jag ville veta hur det skulle gå men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut  för fort! Utomjordingarnas invasion och människornas reaktioner på den är trovärdigt beskrivna, och det är skrämmande! När det beskrivs hur grymt några behandlas sitter jag och undrar om det verkligen är människor som gör så, eller är det de andra?

Boken berättas inte enbart ur Cassies synvinkel, men jag vill inte berätta alltför mycket om vilka mer som för berättelsen framåt, ni vill inte ha några spoilers 😉 Något jag gillar med boken är att det känns mer… hmm… realistiskt.. så här: post apokalyptiska böcker med en ung tjej som själv kämpar sig fram finns det flera av. Och ja, Cassie kämpar sig också fram, men hon är uppgiven, nedtryckt, inser att de som har överlevt den tredje vågen är de som haft otur, hon vill ge upp, det är dystert och mörkt för hon och krasst konstaterar hon att människorna var naiva när moderskeppet först visade sig.

Glöm alla flygande tefat och små, gröna män och mekaniska jättespindlar med dödstrålekanoner.

Glöm episka slag med tanks och stridsflygplan och den illa tilltygade men rakryggade och okuvliga mänsklighetens seger över de glosögda monstren. Det är lika långt från sanningen som deras döende planet är från vår levande.

Sanningen är denna: I samma stund som de hittade oss var det kört.

Slutet är… hmm, lagom? det lämnar mig inte rastlöst irriterad mitt i en cliffhanger, men samtidigt spännande nog för att jag skulle kasta mig ut på google och ”snälla snälla säg att det var första boken i en trioligi det får inte sluta nu”

Gillade du The Host, Hungerspelen och  Across the Universe så kommer du att älska Den femte vågen!  Jag för min del kommer att kasta mig över nästa del och inte vänta på den svenska översättningen, jag vill ha mer! nu!  (å andra sidan kom svenska översättningen på den här väldigt fort) Och jag är förväntansfull på filmatiseringen. Filmatiseringen? nej jag vet, jag har inte läst något om den, men jag skulle bli förvånad om den inte blir film, så bra är den.

Recensionsex från mellan raderna/Rabén och Sjögren – Tack!

Betyg: 10/10!

 

En sekund i taget.

Fick hem En sekund i taget från Rabén och sjögren i början av veckan – TACK!. Eftersom vi har sportlov nu har jag inte haft lite fullt upp, men klart att jag har hunnit läsa! En sekund i taget var dessutom så bra och sög mig fast så den läste jag ut i rekordfart. Visserligen är den inte så tjock – 194 sidor – men det är 194 BRA sidor ska ni veta.

Hedvigs föräldrar och lilla bror har dött i feber, efter att ha levt lite i en bubbla där hon skött om sin familj – gett febernedsättande, vatten  – ett par timmar inser Hedvig på kvällen att det inte bara är dom som är drabbade. 112 går inte att nå, ute är det mörkt och underligt tyst, kompisen har skickat ett sms med: Jag tror jag kommer att dööö! Förtvivlad inser Hedvig att alla i staden är döda och beger sig därifrån.

Känslor, tankar och handlingar är realistiskt återberättade, så skulle det kunna vara.  Och Hedvig känns väldigt lik 13-åriga jag, osäker, dåligt självförtroende – hon tror inte att hon klarar någonting (men hon klarar massor!) – och kompisen är populär, ”duktig” i allt och självsäker. Men när Hedvig begett sig från tätorten – hon vill komma bort från alla döda, det skulle jag också vilja – så kommer hon snart på att det finns en kursgård med djur som skolan har besökt. Perfekt, djur men inga människor som kan ligga döda. På gården lär sig Hedvig att sköta om djuren – mjölka kor – och kärna smör!, får, hönor, hästar – Hedvig som har varit lite hästrädd. Det är ensamt, men Hedvig klarar sig bra, och börjar så smått trivas i sin ensamhet, då hon börjar märka spår och tecken på att någon har varit på gården.

Känner verkligen med Hedvig när hon ensam kämpar för att överleva, de blandade känslorna inför att träffa på andra överlevande. Jämfört med de zombieberättelser man kanske jämför boken med händer det inte mycket, men den suger ändå tag i mig, En sekund i taget är stillsam men spännande, gripande och sorglig. Även här är slutet ! jag vill veta mer! Sofia – mer mer mer mer mer!

När jag läser böcker är det viktigt att kunna leva sig in i boken, det ska inom sin genre vara realistiskt och möjligt, man ska kunna tänka sig att det skulle kunna hända och vara så. Därför var det väldigt intressant att läsa ett inlägg hos Boktjuven. Hon har läst GPs recension av boken (Läs GPs recension här.) som överlag är positiv, men ifrågasätter just den realistiska delen och menar att det INTE skulle hända så om det vore på riktigt. Här kommer lite dubbelcitat (från boktjuven och därmed också från GP):

Här kommer ett citat från GPs recension, den delen jag menar:

”Sofia Nordin har nominerats till Augustpriset för sina två senaste ungdomsromaner; Natthimmel 2009 och Det händer nu 2010. Jag tror inte att En sekund i taget kommer att innebära ett ”tredje gången gillt” för författaren i Augustprissammanhang, till det är den lite för slarvig i detaljerna och får därför problem med trovärdigheten. (Exempelvis kollapsar civilisationens kringverk som elektricitet och rinnande vatten snabbare än det borde, mängden krockade bilar på vägarna går inte att förstå ens med hjälp av människors hastiga insjuknande i feber och det är faktiskt inte möjligt att utan föregående träning få en häst att lägga sig på kommando.)”

Det med krockade bilar vet jag inte – kanske var alla på väg hem eller till sjukhus men dog på vägen?

Det med hästen kanske stämmer – men inte kan väl Augustjuryn vara så tjurig med en sån liten detalj?

Då återstår att undersöka hur trovärdigt det med elektriciteten är, och det är det jag har undersökt lite noggrannare.

Intressant! Boktjuven har här alltså gjort en mycket intressant undersökning om det är trovärdigt att elektriciteten försvinner nästan omedelbart. Jag kan berätta att det är trovärdigt enligt hennes källa (som jag bedömer borde vara trovärdig :)) så är det ett högst troligt scenario. Men, jag tycker att ni ska bege er till Boktjuven och läsa hela det intressanta inlägget.

Jag avslutar med: Jag gillar! Massor! kommer att läsa om, det är säkert. Sofia – det här har du gjort bra! Älskar!

En stark 9/10, finns hos Adbliris m.fl.

Fler som läst och tyckt om En sekund i taget:

Beroende av böcker  som bland annat skriver:

Kanske når den inte riktigt upp till de höjder som somliga rapporterat om men det kan vara så enkelt att mina förväntningar målat upp något som ingen riktigt bok kan leva upp till. För mig är det även lite ovant med en apokalyps där huvudpersonerna inte blir attackerade av zombier så jag satt liksom och väntade på ett springande och jagande som aldrig riktigt hände. Men det är en jobbskada jag gissar att man får räkna med när man skriver för Swedish Zombie och inget jag kan beskylla boken för. Jag gillar speciellt att boken tar upp alla de där sakerna som jag själv undrat över: hur ska man hålla sig varm under vintern i Sverige när elen slutat fungera, vilka affärer ska man raida och hur lär jag mig allt det där som människor som lever nära bondgårdsdjur och natur kunnat sedan barnsben?

Fiktiviteter 

Vi är i början av året men redan nu är jag beredd att säga att jag hoppas att Sofia Nordin ska nomineras och vinna fina priser under 2013 för En sekund i taget. Lite prematurt kan tyckas men faktum är att i min lilla läsvärld blir det inte mycket bättre än det här.

En bok om dagen

När jag läser En sekund i taget känns det knappt som att det är samma människa som har skrivit den här boken. Från den varma, sköna berättelsen om Stella och Sigrid har författaren tagit klivet till att skriva en förvånansvärt grym historia. Eller grym och grym. Jag vet inte vad jag ska kalla det. En sekund i taget är en slags postapokalyps, där Hedvig är den enda överlevande efter det att en feber har tagit död på alla andra människor och det inte heller går att söka kontakt med någon annan överlevande utanför det naturliga geografiska området eftersom all elektricitet, all nätkommunikation och all radiotrafik är död.

 

Blodsmagi

Jag hade turen att få hem Blodsmagi från Booked. 🙂 Det första intrycket står så klart det fina omslaget med den härliga röda sammetsryggen för, fint och trevligt. Jag har gjort flera inlägg på twitter – enkelt och snabbt när jag inte ”ids” sätta på datorn – om den under läsningens gång, men tänkte att en liten sammanfattning här också kan vara trevligt. 🙂

Där har jag iallafall konstaterat att det här har varit min mesta läsplats för Blodsmagi, jag som sällan har ro och möjlighet att ligga länge i badet och läsa.

Jag tänker inte göra någon sammanfattning av själva handlingen – det är lätt att hitta ändå 🙂  – utan nöjer mig kort och gott med mina intryck av boken. I det stora hela tycker jag att boken är bra, men i delar känns den inte helt färdigbearbetad. Och, det är lite för lätt att lista ut intrigerna och hur det ska sluta, samtidigt som vissa händelser kommer lite hux-flux utan att vara ordentligt grundat i berättelsen.

Den är helt klart läsvärd, var bara medveten om att det är mycket blod, och inte helt realistiskt (även inom tankevärden för boken enligt mig)  Betygsmässigt hamnar den precis i mitten.

Liten spoilerfundering, (markera för att läsa) Inte helt logiskt med att Silla inte verkar ha tidigare vetskap om magin,särskilt med tanke på vad man får veta i slutet – där hennes far har skrivit om när hon som liten utan ansträngning och helt naturligt använde sig av magi, hur kan hon då vara så helt ovetande sen?

 

 

A million suns

så fortsätter resan för Amy, fast i tid och rum ombord på rymdskeppet Goodspeed, tillsammans med Elder och ca 2000 inte särskilt vänliga inställda människor. Amy och Elder ställs inför stora problem, framtiden för Goodspeed och alla dess invånare är mycket osäker, och det hänger på att Amy lyckas lista ut gåtorna hon ställs inför.

Jag tänkte bara köra en kortrecension – dels för att komma ikapp lite, dels för att jag inte vill skriva spoilers då det är andra delen i en serie, men främst för att: det är inte så mycket mer att säga än:

LÄS den,,, tja, om du har ungefär samma boksmak som jag, Y/A, spänning, gåtor och att när du tror att ”jaha, det var det, nu vet jag hur allt ligger till” så har du fel! fel fel fel! 😉 och slutet kommer med en spännande tvist. Åh, jag vill ha slutet nu! (ok, dels har jag dröjt lite för länge med att skriva klart det här, ärligt så hade bara rubriken fastnat i utkastet – konstigt, var säker på att jag skrivit en del, men nåja)

I det stora hela tycker jag att A million suns var snäppet bättre än Across the universe – precis som det ska vara, spänningen stiger, personerna utvecklas och visar nya sidor och allt tar nya vändningar.

Nackdelar då: nja, jag är inte helt såld på omslaget, men det är väll det enda…

Mitt betyg (hmm jag har ännu inte kommit mig för med att pillra ihop en gällande betygsskala för bokbild, men!) nära på fullpott, 8,5/10

Fler som har läst och tyckt till:

Bookrelated, som konstaterar att:

Jag har inget att klaga på. Ingenting alls. Beth Revis är väldigt duktig på sin grej. Henes skrivsätt och uppbyggnad är precis så som jag vill att böcker ska ha: lagom långa kapitel, saker som faktiskt händer i varje kapitel, och CLIFFHANGERS! Det är ingen hemlighet att jag avgudar riktigt saftiga cliffhangers. Så på den punkten vill jag ge Beth Revis en välförtjänt klapp på axeln.

Boktycke som skriver (och jag håller helt med hon också:)) hon ger betyg 9/10

Andra boken i en trilogi har ju en tendens att vara en seg transsportsträcka men här var det spänning rakt igenom. Det var bara så lätt att leva sig in i situationen trots att jag aldrig har varit ombord på ett rymdskepp. Jag kände mig stressad på riktigt när revolutionen hotade att bryta loss och kände mig både nervös och irriterad varje gång någon ifrågasatte Elders ledarskap. Amys del när hon följde efter Orions ledtrådar var riktigt spännande och avslöjandet av vissa hemligheter fick mig att rysa.

Jag beställde min bok hos Adlibris, men finns även hos Bokus och CDon

 

The Farm

The Farm av Emily McKay har fått väldigt spretande omdömen, men mest positiva ändå. Efter en recension hos Skuggornas bibliotek blev jag nyfiken på The Farm, trots att Beroende av böckers omdöme var betydligt… svalare… Goodreads totala omdöme ligger på ca 4 och recensionerna varierar från ”Gillade den tills jag inte gjorde det” och älskade den…

Det som gjorde mig så pass nyfiken på The Farm ändå var att en av huvudpersonerna som är berättarröster är autistisk, ett väldigt annorlunda drag. McKay växlar mellan tre berättarröster: Tvillingarna Lily och  Mel – som är autistisk –  och Carter, en tidigare klasskamrat som dyker upp på farmen. Lily och Mel bor på en ”farm”, en av många där ungdomar har låsts in. Lily lägger ner all sin kraft på att skydda sin syster Lily (som är autistisk och endast kommunicerar via visor och verser), och planerar att rymma från farmen, de fyller snart 18 år och då ”får ungdomarna lämna farmen” Men Lily misstänker att dom som lämnar farmen möter sitt öde så att säga. Hela landet är nämligen översvämmat av ”Ticks”, människor som har blivit vampyrliknande (men värre) monster efter (så klart) medicinska experiment som gått fel.

Jag väljer att inte skriva så mycket mer om handlingen, det har Skuggornas bibliotek med flera gjort så bra 🙂 utan nöjer mig med en kortrecension.

Visst, beroende av böcker har delvis rätt i sina invändningar mot boken, men jag gillar den ändå… slutet är riktigt spännande och trots att det är en triologi gör slutet mig så pass nöjd att jag inte sitter frustrerad och sur över att det var en trioligi att att jag ”måste” läsa nästa del (som så klart inte kommer än på ett bra tag) Ett stort plus för det! Mycket troligt att jag kommer att läsa nästa del sen, men skönt att det inte känns som ett måste, utan boken känns relativt bra avslutad ändå. (även om det så klart märks att det kommer en spännande fortsättning)

 

Shadows av Ilsa J.Bick – passande vinterbok.

Efter Ashes – första delen i en triologi av Ilsa J.Bick – hade jag höga förväntningar på fortsättningen, och har längtat länge på att få tag på del två. Jag fick hem den strax före jul, och eftersom jag ville kunna njuta av boken sparade jag den till julledigheten.

Eftersom det är andra delen i en triologi är det svårt att skriva om den utan spoilers, så har ni inte läst den, läs min recension om Ashes först och kanske tom boken först 🙂 – Ashes, jag borde ha väntat… (recension) – nu när jag har varnat er, här kommer lite reflektioner kring Shadows.

• Undertitel:  The Sequel to Ashes
• Författare: Ilsa J. Bick
• Förlag: Quercus Publishing Plc

• Bandtyp: Storpocket
• Språk: Engelska
• Utgiven: 201209
• Antal sidor: 464

Out of the ashes, a new world emerges.

A World stalked by the flesh-eating Changed – young, armed and hungry.

A world ruled by the Elders, willing to kill to survive.

A world in which no one is safe, and humans might be the worst of monsters.

Ashes slutade ordentligt spännande, vadå cliffhangers? Gaah! Alex och Tom skiljdes åt i slutet av boken, Alex i en riktig knipa, och i Shadows kämpar dom för att hitta tillbaka till varandra – om den andra lever… I Shadows är det inte bara Changed som är monstren att frukta, människorna är nog så hemska och gör fruktansvärda saker för att överleva.

Passar bra att läsa så här under kalla vintern, förhöjer stämningen då Shadows utspelar i snö, mörker och kyla…

Shadows är spännande! men när jag läste tyckte jag inte att den kom upp till fullt samma nivå som Ashes, men  helt ärligt borde ni nog inte lägga någon större vikt vid just det uttalandet  anledningen till att jag kände så var nämligen att det gick trögt att läsa den, och tja, det är väll så det går när man efter en periods lästorka börjar med en relativt tjock bok som inte är helt lättläst. Den är inte svårläst, men men…. 🙂 Så… den ligger väll på 8 av tio! Så rekommenderas…

På framsidan av boken utlovas det lite kaxigt:

As good as the HUNGERGAMES or your money back

stämmer? jo, det gör det, men jag skulle vilja säga att målgruppen för Ashestriologin torde vara nått år äldre än hungerspelens.

Jag köpte hos Adlibris men finns också hos Bokus 

 

Shadows av Ilsa J.Bick

Efter Ashes – första delen i en triologi av Ilsa J.Bick – hade jag höga förväntningar på fortsättningen, och har längtat länge på att få tag på del två. Jag fick hem den strax före jul, och eftersom jag ville kunna njuta av boken sparade jag den till julledigheten.

Eftersom det är andra delen i en triologi är det svårt att skriva om den utan spoilers, så har ni inte läst den, läs min recension om Ashes först och kanske tom boken först 🙂 – Ashes, jag borde ha väntat… (recension) – nu när jag har varnat er, här kommer lite reflektioner kring Shadows.

• Undertitel:  The Sequel to Ashes
• Författare: Ilsa J. Bick
• Förlag: Quercus Publishing Plc

• Bandtyp: Storpocket
• Språk: Engelska
• Utgiven: 201209
• Antal sidor: 464

Out of the ashes, a new world emerges.

A World stalked by the flesh-eating Changed – young, armed and hungry.

A world ruled by the Elders, willing to kill to survive.

A world in which no one is safe, and humans might be the worst of monsters.

Ashes slutade ordentligt spännande, vadå cliffhangers? Gaah! Alex och Tom skiljdes åt i slutet av boken, Alex i en riktig knipa, och i Shadows kämpar dom för att hitta tillbaka till varandra – om den andra lever… I Shadows är det inte bara Changed som är monstren att frukta, människorna är nog så hemska och gör fruktansvärda saker för att överleva.

Passar bra att läsa så här under kalla vintern, förhöjer stämningen då Shadows utspelar i snö, mörker och kyla…

Shadows är spännande! men när jag läste tyckte jag inte att den kom upp till fullt samma nivå som Ashes, men  helt ärligt borde ni nog inte lägga någon större vikt vid just det uttalandet  anledningen till att jag kände så var nämligen att det gick trögt att läsa den, och tja, det är väll så det går när man efter en periods lästorka börjar med en relativt tjock bok som inte är helt lättläst. Den är inte svårläst, men men…. 🙂 Så… den ligger väll på 8 av tio! Så rekommenderas…

På framsidan av boken utlovas det lite kaxigt:

As good as the HUNGERGAMES or your money back

stämmer? jo, det gör det, men jag skulle vilja säga att målgruppen för Ashestriologin torde vara nått år äldre än hungerspelens.

Jag köpte hos Adlibris men finns också hos Bokus 

 

Falla sönder av Tahereh Mafi

Jag fick turen att få hem Falla sönder från B.Wahlströms förlag för ett tag sedan 🙂 verkligen tur då den endast tryckts i en begränsad upplaga… Eftersom det är en mellanroman efter Rör mig inte! är det en kort bok på 95 sidor. Men det är välfyllda sidor, den känns inte kort, på ett bra sätt. Det är verkligen intressant att få inblick i Warners synvinkel – i Rör mig inte! får man ett väldigt osympatiskt intryck av han, hjärtlös, hård, elak, hur har han blivit så och varför blev han så besatt av Juliette?

Det är frågor som besvaras i den här boken och även höjer spänningen inför den kommande Rädda mig inte!  som utkommer i april, jag hoppas verkligen få läsa den 😉

Juliettes beröring är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. Men så träffade hon Warner, den vackre unge mannen utan hjärta. Han gav henne frihet, men bara i hans fångenskap, och om hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slåss för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig – lika förbjuden kommer den att bli.
I andra delen av sin trilogi fortsätter hyllade Tahereh Mafi att berätta om en existens som brutit samman. Luften är förgiftad och människor arbetar likt fångar under ständig övervakning av Återetablissemanget, som styr det som återstår av världen i ett skräckvälde. Ändå är boken en av de mest romantiska och sensuella som någonsin har skrivits. Kontrasterna, stämningen, språket och tilltalet är helt unikt. Den handlar om elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val. Men också om en desperat längtan efter tillhörighet och att finna hopp, förtroende och självrespekt.

Rädda mig inte

Av Tahereh Mafi, Louella Bergman

 

Bevaka hos Adlibris eller Bokus om ni snabbt vill läsa den spännande (förmodar jag) fortsättningen!

 

Juliettes beröring är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. Men så träffade hon Warner, den vackre unge mannen utan hjärta. Han gav henne frihet, men bara i hans fångenskap, och om hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slåss för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig – lika förbjuden kommer den att bli.
I andra delen av sin trilogi fortsätter hyllade Tahereh Mafi att berätta om en existens som brutit samman. Luften är förgiftad och människor arbetar likt fångar under ständig övervakning av Återetablissemanget, som styr det som återstår av världen i ett skräckvälde. Ändå är boken en av de mest romantiska och sensuella som någonsin har skrivits. Kontrasterna, stämningen, språket och tilltalet är helt unikt. Den handlar om elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val. Men också om en desperat längtan efter tillhörighet och att finna hopp, förtroende och självrespekt.

 

Matchad – forget freedom of choice… – allt bestäms åt dig!

Jaha… det här bli en rekordkort recension…. Sonen (5år) tittade nämligen på omslaget och gav sitt omdöme:

 Den handlar om en flicka som är instängd i en bubbla, hon vill ut men hon har en ros iallfall!

Så…

Alltså…

Det sammanfattar väll det hela rätt så bra, tack för idag….

Eller…

ok…

skriver lite mer… (det där om rosen vet jag inte var han fick ifrån men det stämmer bra på sitt sätt det med…)

Boken är Matchad, den första delen i en… TA-DA triologi… av Ally Condie… ett impulslån från biblioteket, jag plockade till mig den från dom skyltade böckerna, men jag tror att jag hade någon recension i bakhuvudet… hmm, ska söka i google readers historik om det kan stämma, återkommer nedan om det…

Matchad handlar om 17-åriga Cassia som lever i en framtida dystopisk värld där Samfundet styr, alltså, verkligen STYR!  I inledningen av boken är Cassia, med familj, och nära vännen Xander, på väg till matchningsbanketten, någon hon verkligen ser fram emot, det är då hon får veta vem hon blivit matchad med och ska… ja ni vet, gifta sig med hela paketet 😉

Samfundet styr även vad och hur mycket dom får äta, var dom får bo, vilka ämnen dom får ha kunskaper i – endast biologer får kunna om biologi osv… Berättar inte allt här men tro mig, samfundet bestämmer precis allt.

Nåja… på ceremonin blir Cassia matchad med Xander – lite överraskande då det är vanligast att bli matchad med någon dom inte känner och som kommer från en annan region – men väl hemma vill Cassia titta mer på informationen hon fått om sin matchning, och ser då ett annat ansikte flasha förbi. Även det en kille som hon känner. Måste vara ett misstag? Har hon sett fel? Men så småningom börjar Cassia tvivla på att Samfundet verkligen vet och gör bäst om allt..

Matchad var helt ok 🙂 tja, kanske lite mer än ok faktiskt, på en 10skala hamnar den ungefär på 7. Även om den mer är kärlek än spänning 😉

Och hur var det nu? Sett om den i bloggar? Men så klart!

Bland annat här:

Elinas bokliv nämner Matchad i en enkät/utmaning:

10. Bästa boken du läst hittills i år är..?
Bästa boken är lite svårare, men av den anledningen att jag inte kan bestämma vilken jag ska välja.. så jag säger Matchad och Hungerspels-triologin! 😉 så är jag lite olydig och fick in 4st böcker!! 😛

Glorybox har läst och skriver att:

Jag skulle rekommendera Matched till alla som vill läsa en lugn och finstämd kärlekshistoria i framtidsmiljö. Letar man efter något mer spännande och The Hunger Games-aktigt så skulle jag snarare rekommendera böckerna jag nämner i den här recensionens första stycke.

Och om du inte vill låna på biblioteket finns den bland annat hos Adlibris och Bokus

 

Lässuget tillbaka – nya böcker.. och frustration över triologier!

Hittade igen läslusten 😀 så nu har jag ett par böcker läst som jag måste skriva blogginlägg om också 🙂 Här är en nyligen läst – across the universe – plus andra delen i den serien. Jag blev så nyfiken på hur det går att jag klickade hem den andra när slutet av boken närmade sig. .. Men! ! gillar inte alls omslaget på del två – boken till vänster – , så föreställer jag mig inte att dom ser ut. (och nej, har inte orkat byta ut julgardinerna än… ¨måste sy om köksgardinerna då de är ett par decimeter för korta! eftersom de krympte i tvätten, blä! och det är sååå tråkigt!)

Recension på Across the universe kommer, jag pendlar mellan tre och fyra i betyg på den (hmmm, ska jag börja med betyg måste jag nog utöka till en tioskala) men den hade nog för att få mig att klicka hem del två iallafall!

Det känns som att jag enbart läser triologier nu… skulle vara skönt som omväxling att läsa en bok som slutar och inte lämnar mig frustrerad och undrande över hur det fortsätter. (då  dessa i princip alltid slutar  med cliffhanger… gaaaaaahhhh!) Det värsta är när jag börjar läsa en bok utan att inse att det är första i en triologi, och sedan dessutom komma fram till att nästa del dröjer x antal månader… *frustration!*