Fick hem En sekund i taget från Rabén och sjögren i början av veckan – TACK!. Eftersom vi har sportlov nu har jag inte haft lite fullt upp, men klart att jag har hunnit läsa! En sekund i taget var dessutom så bra och sög mig fast så den läste jag ut i rekordfart. Visserligen är den inte så tjock – 194 sidor – men det är 194 BRA sidor ska ni veta.
Hedvigs föräldrar och lilla bror har dött i feber, efter att ha levt lite i en bubbla där hon skött om sin familj – gett febernedsättande, vatten – ett par timmar inser Hedvig på kvällen att det inte bara är dom som är drabbade. 112 går inte att nå, ute är det mörkt och underligt tyst, kompisen har skickat ett sms med: Jag tror jag kommer att dööö! Förtvivlad inser Hedvig att alla i staden är döda och beger sig därifrån.
Känslor, tankar och handlingar är realistiskt återberättade, så skulle det kunna vara. Och Hedvig känns väldigt lik 13-åriga jag, osäker, dåligt självförtroende – hon tror inte att hon klarar någonting (men hon klarar massor!) – och kompisen är populär, ”duktig” i allt och självsäker. Men när Hedvig begett sig från tätorten – hon vill komma bort från alla döda, det skulle jag också vilja – så kommer hon snart på att det finns en kursgård med djur som skolan har besökt. Perfekt, djur men inga människor som kan ligga döda. På gården lär sig Hedvig att sköta om djuren – mjölka kor – och kärna smör!, får, hönor, hästar – Hedvig som har varit lite hästrädd. Det är ensamt, men Hedvig klarar sig bra, och börjar så smått trivas i sin ensamhet, då hon börjar märka spår och tecken på att någon har varit på gården.
Känner verkligen med Hedvig när hon ensam kämpar för att överleva, de blandade känslorna inför att träffa på andra överlevande. Jämfört med de zombieberättelser man kanske jämför boken med händer det inte mycket, men den suger ändå tag i mig, En sekund i taget är stillsam men spännande, gripande och sorglig. Även här är slutet ! jag vill veta mer! Sofia – mer mer mer mer mer!
När jag läser böcker är det viktigt att kunna leva sig in i boken, det ska inom sin genre vara realistiskt och möjligt, man ska kunna tänka sig att det skulle kunna hända och vara så. Därför var det väldigt intressant att läsa ett inlägg hos Boktjuven. Hon har läst GPs recension av boken (Läs GPs recension här.) som överlag är positiv, men ifrågasätter just den realistiska delen och menar att det INTE skulle hända så om det vore på riktigt. Här kommer lite dubbelcitat (från boktjuven och därmed också från GP):
Här kommer ett citat från GPs recension, den delen jag menar:
”Sofia Nordin har nominerats till Augustpriset för sina två senaste ungdomsromaner; Natthimmel 2009 och Det händer nu 2010. Jag tror inte att En sekund i taget kommer att innebära ett ”tredje gången gillt” för författaren i Augustprissammanhang, till det är den lite för slarvig i detaljerna och får därför problem med trovärdigheten. (Exempelvis kollapsar civilisationens kringverk som elektricitet och rinnande vatten snabbare än det borde, mängden krockade bilar på vägarna går inte att förstå ens med hjälp av människors hastiga insjuknande i feber och det är faktiskt inte möjligt att utan föregående träning få en häst att lägga sig på kommando.)”
Det med krockade bilar vet jag inte – kanske var alla på väg hem eller till sjukhus men dog på vägen?
Det med hästen kanske stämmer – men inte kan väl Augustjuryn vara så tjurig med en sån liten detalj?
Då återstår att undersöka hur trovärdigt det med elektriciteten är, och det är det jag har undersökt lite noggrannare.
Intressant! Boktjuven har här alltså gjort en mycket intressant undersökning om det är trovärdigt att elektriciteten försvinner nästan omedelbart. Jag kan berätta att det är trovärdigt enligt hennes källa (som jag bedömer borde vara trovärdig :)) så är det ett högst troligt scenario. Men, jag tycker att ni ska bege er till Boktjuven och läsa hela det intressanta inlägget.
Jag avslutar med: Jag gillar! Massor! kommer att läsa om, det är säkert. Sofia – det här har du gjort bra! Älskar!
En stark 9/10, finns hos Adbliris m.fl.
Fler som läst och tyckt om En sekund i taget:
Beroende av böcker som bland annat skriver:
Kanske når den inte riktigt upp till de höjder som somliga rapporterat om men det kan vara så enkelt att mina förväntningar målat upp något som ingen riktigt bok kan leva upp till. För mig är det även lite ovant med en apokalyps där huvudpersonerna inte blir attackerade av zombier så jag satt liksom och väntade på ett springande och jagande som aldrig riktigt hände. Men det är en jobbskada jag gissar att man får räkna med när man skriver för Swedish Zombie och inget jag kan beskylla boken för. Jag gillar speciellt att boken tar upp alla de där sakerna som jag själv undrat över: hur ska man hålla sig varm under vintern i Sverige när elen slutat fungera, vilka affärer ska man raida och hur lär jag mig allt det där som människor som lever nära bondgårdsdjur och natur kunnat sedan barnsben?
Fiktiviteter
Vi är i början av året men redan nu är jag beredd att säga att jag hoppas att Sofia Nordin ska nomineras och vinna fina priser under 2013 för En sekund i taget. Lite prematurt kan tyckas men faktum är att i min lilla läsvärld blir det inte mycket bättre än det här.
En bok om dagen
När jag läser En sekund i taget känns det knappt som att det är samma människa som har skrivit den här boken. Från den varma, sköna berättelsen om Stella och Sigrid har författaren tagit klivet till att skriva en förvånansvärt grym historia. Eller grym och grym. Jag vet inte vad jag ska kalla det. En sekund i taget är en slags postapokalyps, där Hedvig är den enda överlevande efter det att en feber har tagit död på alla andra människor och det inte heller går att söka kontakt med någon annan överlevande utanför det naturliga geografiska området eftersom all elektricitet, all nätkommunikation och all radiotrafik är död.
BokBild 