RSS

Kategoriarkiv: Läst

Tänk om alla glömde dig….

… vad skulle du då göra? hur skulle man klara det? Och jag menar inte glömmer som att vagt bekanta från 20 år tillbaka har glömt dig, nej du kommer hem från en lång dag på jobbet, ivrig att berätta om en spännande upptäckt på jobbet. Ja, säg att du jobbar som guide på ett gammalt slott med en spännande historia – än så länge bara som timanställd när behovet av guide finns, men nu finns chansen till fast jobb och forskning. Men, när du kommer hem och upplivad vill berätta om din dag så märker du till din förvåning att din partner inte känner igen dig. Visst, efter en stund, men sedan glöms du bort igen.

Dagen efter kommer du till jobbet och ska förevisa din upptäckt, men? dom har börjat utan dig? samma här, arbetskamraterna känner igen dig efter en stund men glömmer snart bort dig igen, och det blir värre, snart känner ingen igen dig alls, inte mer än ett par sekunder, så snart den direkta kontakten bryts så glöms du bort. Vilken mardröm! Men det var ingen mardröm, inte för Jack…

 

 

Jag vill sitta i ditt minne

på en liten, liten pinne.

Och om du någonsin glömmer mig

trasar pinnen sönder dig.

 

 

 

Jag läste igår kväll ut Mia Ajvides första roman – hon är i grunden poet – om Jack, som till sin fasa märker att han glöms bort, ingen kommer ihåg han, inte hans fru, inte hans mamma, inte hans arbetskamrater, och alla har dessutom har raderat bort alla fysiska tecken på att Jack har funnits i deras liv, plockat bort saker han gjort, kastat kort, möblerat om. I sin förtvivlan gömmer sig Jack i en byggnad på slottsmarkerna och börjar forska om de historiska händelserna på slottet där han arbetar arbetat som guide, slottet har en mystisk historia från 120 år tillbaka om dottern i huset som blev ”tokig” och låstes in i ett torn och sedan mystiskt avled ung. Jack finner till sin förvåning samband med det som händer han i nutid. Jack får även kontakt med en grupp av andra glömda, men inget är som det verkar…

Mannen som föll i glömska är en spännande bok, som ger ångestkrypingar efter ryggen, det känns som att vara i en mardröm, ni vet som när man drömmer att man har farit till skolan/jobbet och inser att man har glömt att klä på sig… Otäckt! Lite kritik är att den bitvis känns ganska så seg, några detaljer är lite äckliga (på snorkusenivå ungefär…) och jag är inte helt nöjd med slutet.

 

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 11 maj, 2012 i ☆☆☆☆, Läst, Spänning, Svensk litteratur

 

Etiketter: ,

Eld! Elektrifierande bra – men jag blir besviken….

….på att 634 sidor kan ta slut så fort! Och när jag ändå håller på och klagar så har jag ett till klagomål på Eld: Jag lade mig relativt tidigt igår, och då tycker man ju som att jag borde ha fått somna rätt så tidigt och riktigt hinna sova ut då. Men nej då, inte går det för sig inte, *muttrar*, skulle ”bara läsa några sidor till” sedan när jag tittade på klockan så var den halv tolv. Och! och! när jag vaknade i morse var jag bra sugen att låta skolbarnen/ungdomarna sköta sig själva och bara ligga kvar i sängen och läsa klart Eld! Men grejen är… att det gjorde jag inte… Jag gick ner och pratade med mina… tja, jag får nog börja vänja mig med att kalla alla utom minsta ungdomar snart – äldsta är hela 18 år nu! och yngsta av (min tidigare kallade) storbarnstrio är 11 år och en riktigt tweenie….  Ok, nog med den parentesen 😉 lilleman min – 5år  – tog sig lite sovmorgon så jag började läsa vidare lite i Eld – slutet närmade sig och det var spännande! – men (det blev många ”men” här :P) jag kände då att: det här vill jag spara på! Så, lilleman vaknade, fick frukost, lämnades på dagis, jag tog en cykeltur (så jag med gott samvete kunde krypa ner i soffan och sluka resten av Eld sen) och sen hem, ner i soffan och njuuuta…. eh? vem ringer nu? telefonförsäljare? gaah! – Vet du, jag är rätt så upptagen nu! avbröt jag han direkt, du får ringa sen nån gång…  NU! lugn och ro…. och åhhh! vad bra!

Ska jag sluta ”babbla” då och komma med lite konkreta kommentarer om Eld? Förrutom att den var riktigt bra, ännu bättre än cirkeln, så jag bara undrar hur det här ska sluta? Så jag göra väll några konstateranden då:

De utvalda ska just börja andra året på gymnasiet – och här börjar jag ångra mig att jag inte läste om Cirkeln innan jag tog mig an Eld, jag blandar ihop dom lite i början, vem var det nu igen? och hon kunde vad? och särskilt eftersom det förflutna i hög grad är närvarande nu, Elias och Rebecka nämns ofta  – och de mer eller mindre väntar på att lugnet ska ta slut och demonerna visa sig igen   De utvalda och de som står dom nära, får i Eld möta hot och faror från helt oväntade håll, samtidigt som Egelsfors blir centrum för en ny rörelse grundad av Elias föräldrar – positiva Engelsfors- PE! Att positivt kan vara så otäckt säger jag bara…. hurv! …

Avslutar med att säga så här: jag bestämde mig redan innan jag läst ut Eld att läsa om den igen. Ska låna hem Cirkeln och Eld och boka in några dagar i Engelsfors för ett återbesök i sommar, jag tycker ni ska göra detsamma!

Fler som har läst och njutit av ett besök i Engelsfors:

Bokhora – Johanna Karlsson, som:

[…] tycker att ”Cirkeln” är tamare än ”Eld” är det framförallt Positiva Engelsfors som svårgreppbar skurk som jag föredrar framför Max. Dessutom utvecklas naturligtvis tjejernas krafter i ”Eld”.  Det blir helt enkelt lite farligare, coolare och på sina ställen riktigt mörkt.

Dessutom:

Jag ser verkligen inte fram emot den avslutande trilogin. Jag vill inte att historien ska ta slut.

Åh ja! jag håller med…

Fiktiviteter – som konstaterar att:

Jag tror att Cirkelnböckerna kommer visa sig vara bra, beständig och viktig litteratur för lång tid framöver. Sara och Mats lyckas säga något om vad det är att växa upp och hur himla svårt det är att se varandra och acceptera olikheter. Samtidigt lyckas de skriva en actionspäckad berättelse som säkert kan läsas enbart som det också om man till äventyrs skulle vilja det. Gud så fint det är alltihop och jag hoppas att du som har böckerna olästa ger dem en chans, trots eller på grund av den omfattande bloggbombning av recensioner som haglar över dig i dagarna.

En bok om dagen , Böcker, böcker, böcker,  Enligt O – som tvekade om Eld skulle få högsta betyg, men när ni har läst varför hon tvekar så är det så självklart…  med flera!

 

Etiketter: , , , , ,

E-boksutmaningen – hur går det egentligen?

jo, tack, jag har kommit en bra bit på väg med e-boksutmaningen, blogga om det och böckerna jag läst har det varit sämre med…

Här kommer en lista på de böcker jag hunnit läsa på läsplattan under hösten – i slumpmässig ordning:

  • Du gamla du fria – Liza Marklund (nja… tidsfördriv, en trea)
  • The dark and hollow places – Hade köpt boken i pocket med kunde inte läsa den, så jag laddade ner den som e-bok. Tror tyvärr att den sista delen var den minst bra i serien. Fast jag är hemskt kritisk nu känns det som, ger inte många bra betyg nu…
  • Tjärven – blev besviken, trodde den skulle vara bättre men som sagt, se ovan…
  • Vredens tid – trååååkiiiig, gav upp efter ett par kapitel…
  • Änglamakerskan – jo men, här har vi en som ändå var ok, ingen 5-poängare, men jag gillade den som tidsfördriv.
  • Glasklart – har jag just börjat med
 
2 kommentarer

Publicerat av på 4 december, 2011 i Läsa, Läsplatta, Läst

 

Himmelstal – allt annat än ett paradis

Nu har jag just läst ut Himmelsdaglen av Marie Hermansson. Faktiskt en helt ny författare för mig, har hört talas om hon så klart, men det är första boken av Marie Hermansson som jag läser. Blev nyfiken på den när jag läste om den. Det är helt klart en fascinerande historia, den griper tag i mig o jag läser med spänning vidare. Har hela tiden en smått igenkännande känsla när jag läser boken, och kommer till slut på att jag tycker att den påminner om Dennis Lehanes Patient 67 i känslan. Precis som Patient 67 känner man sig vilse tillsammans med huvudpersonen Daniel, oron ligger och gnager: det här är inte bra, hur ska han komma i säkerhet igen!?

Boken var lättläst, trots att det var många karaktärer att hålla reda på och en aningens komplicerad handling, komplicerad kanske inte är rätt ord, man dras in i virvlarna, så att säga…

Första raden:

När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet.

Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut.

Men varför är det då så förtvivlat svårt att ta sig därifrån? Och vad har alla patienter gjort för att ta sig dit?

Svenske Daniel kommer till Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max, som han haft sporadisk kontakt med. Max vill be honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han hinner ordna upp lite privata affärer. På grund av en skuld har hans flickvän blivit misshandlad av ett gäng skrupelfria kriminella. Bara några dagar, så han kan betala skulden och rädda flickvännen. Snälla? Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men kommer inte tillbaka. Daniel förstår att Max är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också. Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.

Marie Hermansons nya berättelse är en spännande, mångbottnad berättelse, med thrillerns snabba oväntade vändningar, och den samhällskritiska romanens tankeväckande tilltal. Den kan påminna om sextiotalets vassa prosakonst, om PC Jersilds tidiga romaner.

 
1 kommentar

Publicerat av på 21 september, 2011 i ☆☆☆☆, deckare, Läst, Svensk litteratur

 

De vassa tändernas skog

Jobbar på biblioteket (jippi!) förra veckan och den här, en förmån då är att  få packa upp bokpaket som kommer, faktiskt nästan lika roligt som att packa upp egna paket. 🙂 I ett av paketen jag packade upp förra veckan hittade jag: De vassa tändernas skog av Carrie Ryan. Måste  börja med att skriva att jag verkligen gillar STYXX fantasys utseende på böckerna med svarta kanter på bladen (samma på Legend), passar genren perfekt. När man har kommit en bra bit in i boken faller dessutom mer pusselbitar på plats om hur passande layouten är, typsnitt mm. men säger nog inte mer än dom,dom som blir nyfikna och läser kommer  att förstå till slut.

Min mamma brukade berätta för mig om havet. Hon sa att det existerade en plats där det inte fanns något annat än vatten så långt ögatt nådde och att det var i ständig rörelse,det komrusande emot en och drog sig sedan bort igen.En gång visade hon mig ett foto som hon sa föreställde min mormors mormors mor som barn, stående i havet.

Mary lever i en liten värld, omgärdad av stängsel, omringad  av skogen med de oheliga, styrd av systerskapet och traditioner. Ingen vet något o hur det var före återkomsten, all historia är borta, förrutom enstaka berättelser, som om havet -som ingen tror på – ingen utom Mary, som inte kan låta bli att drömma om havet och världen bortom de vassa tändernas skog.

Boken utforskar vad som skulle hända med människorna efter en stor katastrof, nämligen ett zoombie-virus som dödat större delen av jordens befolkning. Skräcken för virus som släpps lös är ett genomgående tema i många skräckböcker – tex Stephen Kings Pestens tid och The Passage. Som jag antydde i ett tidigare inlägg finns det många referenser mellan the Passage och De vassa tändernas skog. Många generationer efter katastrofen lever fortfarande en (förhållandevis) liten grupp människor kvar, dom enda levande kvar i världen tror dom, endast skyddade av ett stängsel, regler,traditioner och stängselväktare. För alla är den yttersta skräcken och sorgen att en älskad ska komma tillbaka som smittad – för kommer tillbaka, det  gör dom…

Det är spänning, skräck, kärlek, relationer i ett härligt tempo: jag måste bara läsa lite mer. Och denna bok som redan innan är både bra och håller mig fastklistrad, ökar greppet om mig ju närmare slutet kommer. Mitt i natten och jag borde sova.. jo! men jag måste bara läsa ett kapitel till, och ett till… Var duktig och sparade slutet till morgonen,mest för att jag visste att jag inte har fortsättningen…. Men snart så! beställde The deadtossed waves från Adlibris idag, så jag hoppas jag har den snart. De vassa tändernas skog var lättläst, utan att ha ett simpelt språk, språket var trevligt och flöt på bra. Därför hoppas jag att nästa bok är lika trevlig och lättläst i språket på engelska.

 
1 kommentar

Publicerat av på 5 september, 2011 i ☆☆☆☆☆, Läst, Spänning, Uncategorized

 

Vilket format i läsplattan? och… dags att blogga ikapp…

I en kommentar till ett inlägg nedan frågar Sofia hur det går att läsa pdf-filer i läsplattan. så här svarade jag:

ang att läsa pdf-dokument så är det nog rätt så lika i alla läsplattor, vilket har att göra med pdf-formatets statiska egenskaper. Det som kan göra skillnad är storlek på skärmen då.

När man läser e-pub i läsplattan går det att ändra teckenstorlek, och all text anpassar sig efter teckenstorleken, tja, som när du byter teckenstorlek i ett word-dokument.

PDF däremot får man zooma med procent, vilket gör att man kan behöva bläddra även i sidled för att se hela sidan. Det blir alltså inte oläsligt som i suddigt eller så, men hela böcker kanske är jobbigt att bläddra hit o dit i. Började läsa en bok jag laddat ner som pdf, men läste bara 2 sidor. Min läsplatta strejkar igen, men jag ska skicka in den till Bokus idag, så jag kan ta bilder på hur det ser ut med pdf när den kommer tillbaka. Då kan jag även kolla om man lätt kan bläddra mellan kapitel och avsnitt.

Det är bara att konstatera: läsplattan strejkar igen, den här gången fungerade inte återställning. Men Bokus har skickat mig en returlapp, så den ska få sig en tur tillbaka och kommer förhoppningsvis snart tillbaka. Saknar min läsplatta. Som i helgen när vi var borta och jag hade tagit med mig en bok, som tog slut första kvällen.

Har en del att blogga ikapp, tog visst lite sommarledigt från bloggen, jobbat och alla lediga stunder har jag och barnen njutit av sommaren, varit och badat så mycket vi hunnit och bara varit…

Men har ändå hunnit läsa en del, har just läst ut Helgonet av Gerhardssen, och även hunnit läsa Evig eld av Moström. Och… vad mer var det jag hade läst… Jo, de två första böckerna av Jussi Aldler-Olsen, Kvinnan i rummet och Fasanjägarna. och… sista delen av Hungerspelen… Har jag glömt någon? kanske det…

Måste även uppdatera läsning just nu, började med Håkan Östlundhs Inkräktaren igår kväll, eftersom jag var för trött för att läsa på engelska. Läser The Passage på engelska, har varit lite trögt att komma igång med den, men nu börjar jag komma in i den.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2011 i Läsa, Läsplatta, Läst, Svensk litteratur

 

Det fjärde offret, e-bok.

Vid första anblicken såg allt ut att vara i sin ordning. Det ensligt belägna huset på höjden innanför stenmuren. Bilen parkerad som vanligt på grusplanen nere vid soptunnorna.

Det fjärde offret börjar med ett rån i en liten ort på Gotland, när rånarna kör iväg med sin bil kör de på en liten flicka på cykel, bilen hittas utbrunnen och polisen har inte ett spår efter rånarna. Tills de hittar en av rånarna i ett öde torp med halsen avskuren. Spåren leder polisen till motorcykelklubbar och  restauranger i Visby, men finns svaret längre bak i tiden? Berättandet i nutid blandas upp med sekvenser från ett antal år tillbaka, som i slutändan förklarar allt som har hänt.

Som jag har skrivit tidigare så är en del av tjusningen med deckarserier att få följa karaktärernas privatliv också. Anders Knutas finner sig i den här boken i en något oväntad situation….

Jag läste Det fjärde offret på min läsplatta – Cybook Opus, och, ja, jag är fortfarande jättenöjd! Noterer: 2 böcker lästa, (e-boksutmaningen) Det är svårt att sätta betyg, men ☆☆☆☆ stjärnor sätter jag på den. Boken gick snabbt att läsa, läste ut den på ca 2 dagar.

  • Det fjärde offret
  • Mari Jungstedt
  • Antal sidor: 347
  • Betyg: ☆☆☆☆
  • Källa: ebok lånad via biblioteket.
 

Etiketter: , , , , , ,