Stallo

Slut på lång, spännande läsning – ja, jag har läst ut Stallo nu. Skriven av Stefan Spjut. Ja, för ett tag sedan då, har haft lite bloggtorka här. Halvvägs genom boken skrev jag en liten reflektion kring den, där jag bland annat konstaterade att den var:

riktigt otäck, krypande….

Sååå… höll den hela vägen ut då? JA!, det gjorde den. I och för sig skulle jag kunna kritisera på att den är ganska… händelselös eller snarare, det norrländska lugnet finns med i texten, men konstigt nog stör det mig inte, trots att boken är en riktig tegelsten och det är en lång färd till slutet… Som mamma blir det kanske extra nervbitande? eftersom problemet med Stallo – trollen – är att de påverkar människorna runtom sig även om de lever i det fördolda (för dom flesta) De flesta Stallo bor i ladugårdar hos några familjer i Norrland, och så länge de håller sig väl med Stallo så är det lungt, blir dom missnöjda kan dom välta bilar, döda sitt värdfolk, och arga Stallo vill ingen vara i närheten av dom. Grejen är, för att hålla Stallo nöjda så måste det finnas ett barn på tomten, så, när det inte finns något barn i familjen så folket sig iväg och kidnappar ett barn i 5-årsåldern. Trollen, Stallo är otäcka men vad dom och gårdsfolket gör mot de utsatta barnen är det som gör boken verkligen otäck och krypande… Många jämför boken med John Ajvide Lindkvist, jag får en del Stephen King vibbar av den…

(Källa: http://www.utsidan.se/albums/v… tar jakten efter Stallo

Några till som läst och tyckt till om Stallo:

SVD kultur, En stilla lappländsk lunk övergår plötsligt i en bisarr roadtrip genom Sverige. Snöslaskrealismen är mer imponerande än spänningen i Stefan Spjuts förhandshajpade ”Stallo”, tycker Sam Sundberg.

Bokfetish, Jag vill slå ett slag på nåjdtrumman för STALLO som är årets svenska julklappstips för thrillerälskare som inte backar för lite övernaturligt. Vilken annan högtid passar bättre än julen att ge bort en bok om vättar, troll, oknytt och annat smått och gott ur svensk folktro? STALLO är förtrollande bra!